LYRIK. I Tvivel skriver Nicko Smith en mycket konkret och ganska enkel poesi, som ändå känns ytterst uppriktig och sann, anser Thomas Almqvist.
Tvivel av Nicko Smith
Eget förlag
Nicko Smith föddes 1974 i Stockholm men bor sedan några år tillbaka i Finland. Som ung fick han diagnosen att han var bipolär och har som vuxen försökt analysera och förstå det manodepressiva hos sig själv och har bearbetat det med poesins alla verktyg.
I Smiths förra diktsamling Evighetsnära hade han hittat en tro att luta sig emot och i och med det också funnit ett hopp inför framtiden. Allt mörker och all dysterhet i de båda första diktsamlingarna Hki Rött och Bipolära skeppsbrott i Österbotten ersattes av ljus och glädje, ett himmelskt ljus och en medmänsklig glädje, och jag blev glad för hans skull.
Nicko Smith försökte göra god lyrik av sin tro, vilket är oerhört svårt. Nu verkar han ha drabbats av tvivel och på något sätt berör hans dikter mig igen. Han skriver fortfarande väldigt naket och självutlämnande och lyckas återigen gestalta en tragisk känsla av att ständigt befinna sig utanför.
Även i Tvivel skriver han en mycket konkret och ganska enkel poesi, som ändå känns ytterst uppriktig och sann. Det är fortfarande så att han gärna använder sig av sidans tomma rymd, när han placerar ut orden i sina dikter med mycket luft mellan dem. Det koncentrerade formatet och uttrycket ger, när det fungerar som bäst, en särskild effekt utan att bli stackatoartat. Det finns inget storstilat eller djupsinnigt i hans dikter, då tydligheten är det viktigaste. För mig är Smith fortfarande en mycket öppen och ärlig poet. Han hänvisar ofta till Jobs bok. Här följer två av de bättre dikterna.
Det är du & jag
Job
På vandring under tvivlets himmel
från forna tider
till nuets ruiner
Hur härdade du ut?
Du som ifrågasatte
varför du inte dog
när du föddes?
Jag går bredvid
*
Drömmer vidare
om en plats bortom
likgiltighetens melankoli
Ett paradis på jorden
där jag är fri
thomas@opulensforlag.se
