DEMENS. Jonas Bruns nya bok Hon minns inte, om en mamma som långsamt förloras till demensen, balanserar på gränsen. Men berättelsen, som inleds med döden för att vidare bläddra sig bakåt i tiden, som minnets erodering i en sviktande hjärna, räddas i sin ödmjukhet, skriver Nette Wermeld Enström.
KLOSTER. Äktenskap eller nunnekloster spelar ingen roll. Den amerikanska författaren Lauren Groff ser båda som storslagna utopier. Nu introduceras hon på svenska med ”Matrix”, sin roman om den medeltida nunnan och poeten Marie de France.
GRUPPTÄNKANDE. ”Att ständigt ge akt på skillnader som vithet och icke-vithet, rasifiering och andrafiering riskerar att skapa osämja och konflikter, splittring där sådan inte finns från början”. Erik Cardélus funderar på om vi lever i det neurotiska färgseendets tyranni eller tvärtom bör tänka mer på färgbeteckningar.
NOVELLER. I hennes nya novellsamling känner man sig omedelbart hemma i det stridsbergska universumet med dess typiska blandning av skitigt och storslaget.
SMÅFÖRLAG. Ersatz, Ariel, Rámus och nu Celanders – en majoritet av de senaste årens Nobelpristagare i litteratur har i Sverige varit publicerade på små förlag. – Det är så här det ser ut. Utländska kvalitetsförfattare har hamnat hos en undervegetation av förlag, säger förläggaren Per Bergström.
KLASSIKER. Katt på hett plåttak är en mycket sevärd föreställning med en väl fungerande ensemble, skriver Lena S Karlsson som varit på Maximteatern i Stockholm och sett Tennessee Williams teaterklassiker.
HYLLNING. Bilden av det judiska livet i Sverige måste nyanseras, anser Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet Allt handlar inte om antisemitism. – Den judiska identiteten ska inte enbart vara förknippad med det negativa utan även det positiva, säger Verständig i samband med ett evenemang i synagogan i Malmö.
FILMFESTIVAL. När Stockholms filmfestival kan trycka på gasen igen efter pandemin är det med 100 filmer från 48 länder och ett övergripande tema om mödraskap. – Många filmer som har legat lite på hyllan släpps nu lösa och utgör ett av våra bästa program någonsin, säger festivalchefen Git Scheynius.
PROSA. ”En kontinuerligt mer sensibel och mer återhållsam prosa från Gunilla Boëthius sida hade nog gett mig en betydligt stillsammare, men troligen mer känslomässigt berörande, läsupplevelse”, anser Elisabeth Brännström som läst En livslång hemlighet.
