IRONI. Amor Towles måste älska att skriva. Han har en fantastiskt underhållande berättarstil med en ständigt närvarande ironi som ibland släpper fram en liten sarkasm som livar upp, skriver Robert Myhreld.
STRIDSSKRIFT. James Baldwin har skapat en stridsskrift, en brinnande appell som inte väjer ett ögonblick för de svåra frågorna, skriver Carolina Thelin, som läst Nästa gång elden vilken nu finns i en moderniserad och reviderad översättning till svenska.
SORGLIG BOK. När jag stänger den lilla behändiga boken är det i alla fall med känslan av det är en av de sorgligaste böcker jag läst, skriver Anna Remmets, som funnit en mörk pärla av en författare som förtjänar mer uppmärksamhet än hon hittills fått i Sverige.
FANTASI. Magnusson Adell tänker gärna i fantasifulla bilder, som fungerar bra i sitt poetiska sammanhang, skriver Thomas Almqvist om diktsamlingen Eldfåglarna.
FINLANDSSVENSKT. Att Michel Ekman skulle vara marginell och skriva i genrer som ingen hört talas om är bara nys, skriver Ivo Holmqvist som läst den aktuella boken Jag tänker på nötskrikor. Med stor behållning.
SPRÅKFRÅGA. Hej! Clas-Henrik heter jag och har flyttat ner till Mellanskåne från Östersund. Vi har kört runt en del och ser ett mönster i vad byar och städer heter. I nordöstra delen är det mycket som slutar på -röd och in i Småland är det en hel del som har –ryd i slutet.
NÅR INTE FRAM. Bennett lyckas inte riktigt tränga ner i tillvaron via orden. Fast hon lägger sig så nära tingen med sin blick får hon dem inte riktigt att bli levande, anser Anna Remmets.
INTENSITET. Carl-Michael Edenborg gestaltar lidelse, förtröstan och besatthet med ungefär samma starka intensitet, konstaterar Thomas Almqvist som läst Långt över gränsen: erotiska historier om begär och skräck.
PARADOXAL PRISTAGARE. Ingen överträffar Per Wästberg i konsten att lovprisa de förtjänstfulla. Det ser man många exempel på i hans bok Lovtal, och nu senast i onsdags när Svenska Akademien delade ut sitt stora nordiska pris. Han inledde talet till den som plötsligt blev 400.000 kronor rikare så här: ”Jag har en gång hälsat på…
PRESSPROSA. Hej! En notering mer än en fråga kanske, men jag tycker att det som förr hette beskjuten numera kallas skjuten. Ett färskt exempel ur dagspressen: ”Man skjuten med luftpistol. Vårdas för hudskada.” Min språkkänsla säger att den överlever blivit beskjuten men den som dör har blivit skjuten. Hur uppfattar du detta? / Jens, Falkenberg
