LYRIK. ”Det är modigt av Björn Öijer att börja skriva poesi, med tanke på att lillebror Bruno K Öijer är så pass känd och populär som just poet, men Björn är väl värd att läsa i sin egen rätt, både som romanförfattare och som poet,” skriver Thomas Almqvist som läst författarens debutdiktsamling.
Stänk av glädje och sorg: dikter av Björn Öijer
Recito förlag
Efter fem romaner och en novellsamling debuterar Björn Öijer som poet med diktsamlingen ”Stänk av glädje och sorg”. Han debuterade 2010 med den självbiografiska romanen ”Pappa kommer snart”, som handlar om hans egen barndom och uppväxt i Linköping. Även uppföljaren, ”Guldstjärnan” (2012), är självbiografisk.
Jag har läst flera av hans romaner och jag känner igen mig mycket i det han skriver om barndomens Linköping (Björn är ett år äldre än jag).
Vi har haft ungefär samma typ av barndom och uppväxt där, men med en stor skillnad. Nyårsafton 1953, när Björn bara är fyra år och lillebror Bruno två år, begår pappan självmord.
Både ”Pappa kommer snart” och ”Guldstjärnan” har påverkats av detta stora familjetrauma. Pappans självmord finns hela tiden med även i ”Stänk av glädje och sorg”, som en skugga, som påverkat och påverkar Öijer. Någon risk för en idylliserande barndomsskildring finns inte.
”Pappa
det är länge sen
nu
faktiskt sjuttio
vintrar
sen du korsfäste
dig på rälsen
gör fortfarande
ont
i revbenen mina”
Öijer föddes alltså 1949 i Linköping, där han växte upp men bodde sedan i många år i Huddinge men flyttade 2022 till Södertälje.
Han har naturligtvis också positiva minnen från staden på slätten som han kallar Linköping för men har ändå ett annorlunda tonläge och en annan poetisk strategi än brodern Bruno K och vill upprätta någon form av balans i livet, där han erkänner att döden är en naturlig del av livet.
Både uppväxttiden i Linköping och boendet i Huddinge har inspirerat flera av dikterna i ”Stänk av glädje och sorg”. Språket är väldigt konkret och rakt på sak, men här finns också en del snudd på ogenomtränglig men trots det fascinerande symbolik. Här finns både lättillgängliga dikter och sådana som är mera mångtydiga och fantasieggande.
”På fönsterrutan
en insekt
mellan mig och kosmos
en fossil i det glasblå
fritt svävande
ändå blickstilla
en uråldrig skapelse
tankarna störtar genom glaset
för att vinna himlens gunst”
Björn Öijer visar en stor omsorg om den stil han valt och är duktig på att gestalta även existentiella frågor i diktens form. Det här är en poet som sällan behöver höja rösten för att såväl dikternas innehåll som deras karaktär ska nå fram till mig som läsare. Han är återhållsam i uttrycket och använder sig inte av några stora verbala gester, vilket också på sitt sätt övertygar.
Björn Öijers en aning självironiska distans lyfter dikterna över det enbart dagboksmässiga. Dikterna kan vara strama men är hela tiden väldigt behärskade.
Det är modigt av Björn Öijer att börja skriva poesi, med tanke på att lillebror Bruno K Öijer är så pass känd och populär som just poet, men Björn är väl värd att läsa i sin egen rätt, både som romanförfattare och som poet. Jag läste om romanerna ”Pappa kommer snart” och ”Guldstjärnan” och läste dem parallellt med ”Stänk av glädje och sorg”, vilket gav ytterligare en dimension till dikterna.
thomas@opulensforlag.se
