MINNESAKT. Marcel Prousts minnesakt är inte nostalgi (alltså att det på ett bitterljuvt sätt ”gör ont i själen”). Först har vi den ursprungliga händelsen. Så minnet av den genom Madeleinekakan, en lös gatsten och tusen andra företeelser.
PIRATENPRISET. För inte länge sedan var Björn Ranelid ordentligt arg för att han aldrig nominerats till Piratenpriset trots sin klara anknytning till Österlen. Dock är just det kanske inte alldeles nödvändigt: det står lite svävande i statuterna att den som får priset ska ha verkat ”i Piratens anda”.
KLIMATAKTIVISM. Några klimataktivister har med färg och klister gett sig på en målning av Claude Monet under den pågående utställningen “Trädgården”, på Nationalmuseum. Dessbättre fanns glas framför den så skadan blev försumbar. Oberoende av syftet – en protest mot något – var det förstås en klandervärd handling: så behandlar man inte de gamla mästarna. Om…
FILOSOFI. För Lena Andersson är det primära filosofi och existens, inte sociologi och politik. Det krav som ställs på var och en av oss är att förbättra sig med hjälp av den tradition som sedan försokratikerna finns. Jag känner sympati för det. Samtidigt inser jag att en sådan syn inte är, och med den bildning…
LITTERATUR. När ett recensionsexemplar av Natalia Ginzburgs roman “Kvällens röster” (Albert Bonniers förlag), i nyöversättning) landade i mina händer hade jag länge ägnat mig åt en tämligen diger och bred läsning. Sådant medför en skärpt medvetenhet. En större kräsenhet. En ny bok blir då som att smaka på ännu ett glas under en vinprovning. Först…
ALLVAR. Att skriva på allvar är att ta en risk, att stå med rumpan bar. Herbert Tingsten skrev på sin tid att var han övertygad till femtioen procent så skrev han för hundra. Och eftersom han sällan hade fel, eftersom han var den han var, blev risken försumbar.
ROCKPOET. Så tystnade då en av Sveriges mest särpräglade röster i all sin skörhet. Pugh Rogefeldt är död. Även om hans debut-lp utkom i slutet av 60-talet så lämnade han också med sin sårbarhet det decenniet bakom sig. Det var inte längre “gruppsex och Lenin”.
FÖRNUFTET. Ibland ser man bara det som är, andra stunder det som inte är i det som är, så att det som är försvinner. Så livsnödvändig denna dubbelhet är, den förtröstan en annan värld kan ge. Istället – nuet som livets tempel, impulserna, lusten som vägvisare, ”självförverkligandet”.
HÄXJAKT. Under 1990-talet förmedlades mer än lovligt många advokatserier via min tjock-tv, och visst, det amerikanska rättssystemet är fascinerande i sin snårighet och utgör en bra bas för fiktion. Begreppet “contempt of court” fastnade och om fiktionen har nån bas i sanning så kunde det handla om ovårdat språk eller utmanande klädsel.
