APROPÅ. Tiden är ond. De gamla gudarna föraktas. Vi som alltid blotat till Oden och Tor ser nya konstiga religioner från trakten kring Miklagård breda ut sig. De tillber någon de kallar Vite Krist och det är något mycket mystiskt. Bland annat så äter de upp sin gud när de tillber honom.
Råttfångaren blåser i sin flöjt. Kön är en kilometer lång, många har stått där hela natten. Fjorton-, femton-, sextonåriga tjejer. Några äldre kanske. En goodiebag med några tuber, några små flaskor, lite hårvårdsprodukter. Att någonting i dessa plastförpackningar skulle vara vårdande är förstås tvivelaktigt, för att inte säga fake.
SKOLAN. En helsida i söndagens Dagens Nyheter, undertecknad av företrädare för fjorton lärarorganisationer, uppmärksammar att det saknas läroböcker i svenska skolor – bristen är akut.
SOLIDARITET. Det finns en scen i filmen Dansar med vargar. Det är i slutet av filmen, vintern kommer och vår hjälte (Kevin Costner) lämnar ridande sina nyvunna vänner. Då, på väg till ett annat liv, klädd i hudar som givits honom av dem han nu lämnar, på ett berg, på mycket långt avstånd, ser han…
GIFTIGHET. Min gräsmatta är full av stora vackra vita svampar, förvillande lika champinjoner. Men det är de nog inte. För några år sedan plockade jag och stuvade dem, det lovade att bli en läcker rätt.
MINNESAKT. Marcel Prousts minnesakt är inte nostalgi (alltså att det på ett bitterljuvt sätt ”gör ont i själen”). Först har vi den ursprungliga händelsen. Så minnet av den genom Madeleinekakan, en lös gatsten och tusen andra företeelser.
PIRATENPRISET. För inte länge sedan var Björn Ranelid ordentligt arg för att han aldrig nominerats till Piratenpriset trots sin klara anknytning till Österlen. Dock är just det kanske inte alldeles nödvändigt: det står lite svävande i statuterna att den som får priset ska ha verkat ”i Piratens anda”.
KLIMATAKTIVISM. Några klimataktivister har med färg och klister gett sig på en målning av Claude Monet under den pågående utställningen “Trädgården”, på Nationalmuseum. Dessbättre fanns glas framför den så skadan blev försumbar. Oberoende av syftet – en protest mot något – var det förstås en klandervärd handling: så behandlar man inte de gamla mästarna. Om…
FILOSOFI. För Lena Andersson är det primära filosofi och existens, inte sociologi och politik. Det krav som ställs på var och en av oss är att förbättra sig med hjälp av den tradition som sedan försokratikerna finns. Jag känner sympati för det. Samtidigt inser jag att en sådan syn inte är, och med den bildning…
