Ord som blir konst
MINIMALISM. Charlotte Jung skriver minimalistisk poesi. Thomas Almqvist har läst hennes bok C och konstaterar att orden blir konst.
Tre dikter
DIKTER. Efter ett drygt två decennier långt uppehåll har konstnären Mikael Henrik Myrtin nyligen börjat skriva poesi igen. Här är några nyskrivna dikter.
Lyrik: Solen ler inte idag
STARKT. Det finns ett starkt emotionellt tryck i Jasmine Karams dikt, Solen ler inte idag. Jasmine Karam publicerade en diktsamling för tre år sedan och sysslar förutom skrivandet framför allt med filmskapande.
Lyrik: Ur Budnätter
DIKT. I Anna Carléns diktsvit ställs naturbilder och vardagliga scener mot ett större skeende där det sker en dramatisk stegring. Det är en rörelse från det trygga och invanda till en irrationell zon där starka krafter verkar.
Lyrik: Melodier
PROSALYRIK. I en prosalyrisk dikt utforskar Åsa Norén världen och livet ur en musikalisk synvinkel. Med fascinerande resultat.
Lyrik: Ur Sjöstjärna
FEM DIKTER. Stefan Albrektssons fem dikter är hämtade ur den nyligen utkomna diktsamlingen Sjöstjärna och har sin utgångspunkt i ett barns uppväxt i en dysfunktionell familj. De följer ett kronologiskt berättande flöde från tidig barndom till sena tonår.
Mogen debut med direkt tilltal
FANTASI. Magnusson Adell tänker gärna i fantasifulla bilder, som fungerar bra i sitt poetiska sammanhang, skriver Thomas Almqvist om diktsamlingen Eldfåglarna.
Lyrik: Ur Intill haren
POESI. Med förebilder som Aase Berg, Mare Kandre och Matilda Södergran skriver Lisa Gidlöf lyrik i sin egen rätt. Här är ett urval ur ett pågående projekt…
Helgläsning: Återanvänd riktning och återsådd
LYRIK. Dikterna Per Alvsten skrivit utspelar sig i en avskalad värld, levande men utan att vara för mänsklig. Man kan kalla den föremålsrealistisk. Det är en reducerad tillvaro, därför att den är överfull av sig själv — ett välutvecklat nät av relationer utan innerlighet.
Skickligt om en moder i sönderfall
SJUKDOM. Dikterna rör sig kring sjukdomens utplåning av en närstående. Den successiva förlusten av någon som kroppsligen lever, men mentalt försvinner bit för bit. Det är ömsom kontrollerat och eftertänksamt, ömsom märkligt vackert diktat, skriver Helena Lie om Maria Seisenbachers nya diktsamling.