BÖCKER. Under jul- och nyårsledigheterna tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.
Hennes kropp och andra parter av Carmen Maria Machado
Hennes kropp och andra parter är en uppmärksammad novellsamling i den amerikanska författarens hemland. Som titeln antyder är det en samling mörka och morbida historier om kvinnor och om de många olika hoten mot kvinnors kroppar.
Som synes är symboliken med de sönderfallande och utplånade kvinnokropparna varken särskilt ny eller subtil. Carmen Maria Machado skriver i en mer än tvåhundraårig tradition av det som ibland kallas female gothic, att genom gotiska motiv gestalta kvinnors utsatthet i patriarkatet. Samtidigt är detta en samling stämningsfulla berättelser i sin egen rätt, där kusligheterna matchas med en krass och lågmäld humor.
Det enda som drar ner helhetsintrycket är den novell som tyvärr också placerats sist och därmed utgör det sista intrycket, men annars hade Hennes kropp och andra parter varit en nästan perfekt novellsamling.
Caesaria av Hanna Nordenhök
Ur Caesaria framträder tropen ”läkaren som patriarkal auktoritet”. Det är 1800-tal och en fattig gravid kvinna söker hjälp hos doktor Eldh. När modern dör i samband med en onaturlig förlossning bestämmer sig doktorn själv för att försörja barnet, som får namnet Caesaria.
Caesaria hålls gömd från övriga världen och doktor Eldh gör sig till hennes fader, lärare, skapare och gud i ett. Han ockuperar hennes tankar och existens, och när hon rör sig ute hålls hon bunden i ett snöre.
Hanna Nordenhöks roman är en grotesk, klaustrofobisk och våldsam historia. Ibland blir författaren övertydlig i sina skildringar men ändå är den en av årets mest originella romaner, och stundtals ändlöst vacker.
Suzanne Brøgger: Samtalsmemoarer
Av Alf van der Hagen
Suzanne Brøggers ses ofta som kompromisslöst utlämnande. Ändå säger hon att den här samtalsmemoaren, av den norska journalisten Alf van der Hagen, är det enda riktigt privata hon har gjort.
Här berättar den 75-åriga författaren om barndomen med en psykiskt sjuk mamma, författarskapet, berömmelsen, livet, kärleken och nutiden. Mycket av det hon berättar känns igen från hennes romaner som Crème fraîche, Ja och Transparence.
Brøggers röst talar rakt igenom och det eleganta, lärda, och litterära språket är hennes. Även om hon kallat denna bok för det mest privata hon gör, framstår det ändå som en kontrollerad självframställning av hennes liv. Men oavsett så är det en njutning att svepas in i denna mycket bildade 75-årings utläggningar. Världen känns ofta mycket större när man lyssnar till henne.
anna.remmets@opulens.se
