PROSA. ”Som sorgsen betraktelse över allt som gått förlorat, människors våld mot djur och (mer indirekt) mot varandra, fungerar ”Mjölkat” på det hela taget fint även om den kanske inte lämnar något djupare intryck,” skriver Anna Remmets som läst Sanna Samuelssons debutroman.
Mjölkat av Sanna Samuelsson
Albert Bonniers Förlag
Motsättningen och kontrasten mellan stad och land är ett av de vanligaste motiven i både litteratur och film. Nästan lika vanligt är att denna motsättning iscensätts genom att en huvudperson som lämnat landet för staden återvänder och konfronteras med diverse inskränkta människor som har blivit kvar samt med tidigare liv och identitet. Inte sällan också med gamla ungdomsförälskelser vilka tenderar att vakna till liv på nytt.
Flera av dessa ingredienser känns igen i Sanna Samuelssons Mjölkat. Samuelsson är kulturskribent och har tidigare varit idé- och kritikredaktör på Göteborgs-Posten. Mjölkat är hennes debutroman.
I den tar huvudpersonen Ellen semester från kontorsjobbet i staden och återvänder till bondgården där hon växte upp.
Problemet är bara att det till skillnad från i amerikanska romcoms på samma tema egentligen inte finns någonting att återvända till. Det som var hennes föräldrars gård där de höll mjölkkor har för länge sedan blivit bostad åt en ny familj sedan Ellens familj för många år sedan tvingades ge upp gården och auktionera ut allt.
Först tänker Ellen bara stanna till för att kika men familjen är bortrest och hon blir kvar i deras hus. Tillbakablickar från en barndom fylld av skam över att vara barn till småbönder och känslan av en ladugårdslukt som aldrig gick att tvätta bort varvas med nuet i det ”ockuperade” huset.
I detta nu blir hon upptäckt av Max, en bekant från barndomen som stod ännu längre ner i hackordningen än hon. Han tror uppenbarligen inte på hennes historia om att hon vaktar familjens hus men eftersom han var (obesvarat) förtjust i henne under deras tonårstid låter han Ellen vara och besöker henne till och med för att ge henne mat.
Visserligen sker ett besök på byns lokala hak, men i övrigt liknar Mjölkat, åtminstone de delar som utspelar sig i nutid, på många sätt ett kammarspel som äger rum nästan helt och hållet i huset där Ellen gömmer sig med henne själv och Max som enda rollbesättning. Här bryter Samuelsson även mot den återvändarroman-konvention där den nu urbaniserade huvudpersonen i tur och ordning återser och ställs mot olika representater för det lantliga som hen har lämnat.
Mest sticker dock sättet skildra korna och människornas relation till dessa ut. Det är kroppsligt och ömt men på samma gång krasst och till och med våldsamt. För bonddottern Ellen är korna både individer och familjens livsviktiga födkrok, vilket hon tidigt blir akut medveten om.
Som barn lyssnar hon på när de råmar hjärtskärande efter sina kalvar när dessa tas ifrån dem, är med när en död kalv föds och får stänk av kodiarré i munnen.
Det är i beskrivningen av korna och behandlingen av dem som berättelsens största ömhet men också mest groteska drag kommer fram. I övrigt avhåller sig Sanna Samuelsson förtjänstfullt från att krydda sin roman med den typ av groteskerier och våld som annars är en vanlig exotiserande ingrediens i skildringar av landsbygden à la de omåttligt populära Jag for ner till bror-böckerna.
Bristen på yttre dramatik är med andra ord inget problem för en författare med Samuelssons förmåga att skapa stämning. Ändå är det som om berättelsen efter ett tag, liksom huvudpersonen själv, fastnar och börjar gå på tomgång.
Jag är förvisso glad att författaren inte tar den enkla vägen och låter Ellen och Max inleda en passionerad kärleksrelation och husockupationen sluta med katastrof och koncentration. Men något mer skulle behöva hända inom huvudpersonen och med all den stämning som Samuelsson så skickligt byggt upp. Jag är dock inte riktigt säker på vad. Och som sorgsen betraktelse över allt som gått förlorat, människors våld mot djur och (mer indirekt) mot varandra, fungerar Mjölkat på det hela taget fint även om den kanske inte lämnar något djupare intryck.
anna.remmets@opulens.se
