PROSA. ”Även om ’spänning’ har en ful klang i finlitterära sammanhang kvarstår faktum: Om uträkning av omfång är också en andlöst spännande berättelse,” skriver Anna Remmets som läst första delen i danska Solvej Balles septologi.
Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle
Översättning: Ninni Holmqvist
Wahlström & Widstrand
Det sägs ju att litteraturen från våra nordiska grannländer, och då i synnerhet den från Danmark, är djärvare och mer spännande än den svenska. Kanske är det faktum att ”finlitterära” författare vågar leka med även fantastikens mest slitna klyschor ett tecken på detta. Jag hör till exempel till den skara som älskar Karl Ove Knausgårds Morgonstjärne-böcker, och jag älskade särskilt att författaren i den senaste delen inte drog sig för rena Exorcisten-parafraser.
Den danska författaren Solvej Balle (född 1962) utforskar i sin tur i vad som planeras bli en septologi (!) om det sci-fi-klingande konceptet tidsloopar.
Om uträkning av omfång, vars första del nu kommit på svenska, och som hyllats och hajpats ett bra tag handlar om Tara Selter som bokstavligt talat fastnat i den artonde november. På en resa går hon och lägger sig den artonde men när hon vaknar upp inser hon efter ett tag att det aldrig blivit den nittonde.
Denna första del utspelar sig under de första 365 artonde november och handlar om hur Tara ömsom försöker hitta en väg ”ut” och ömsom försöker inrätta sitt liv efter de nya förutsättningarna. Hon återvänder hem, och uppfriskande nog tror hennes man direkt på henne när hon berättar vad som hänt, vilket annars skulle ha varit en förväntad men lite tröttsam intrig.
Klyftan dem emellan uppstår istället gradvis vilket gör att den känns desto smärtsammare. Varje morgon måste Tara förklara för maken Thomas vad som hänt eftersom han alltid vaknar utan något minne av den föregående artonde november, och för varje morgon växer tiden mellan dem. Till slut fattar Tara beslutet att flytta in i gästrummet och leva som ett slags spöke i deras gemensamma bostad utan att bli upptäckt av Thomas. Eller är det i själva verket han som är spöket?
Ja, visst är det en lågt hängande frukt att göra en reva i tiden till en allegori över hur avstånd skapas mellan människor. Är man en skicklig författare kan man dock komma undan med sådant. Och Solvej Balle är tillräckligt skicklig för att (nästan) leva upp till den enorma hypen. Hon lyckas skapa en förtätad stämning och förmedla en avgrundsdjup sorg över tiden som upprepar sig men samtidigt går förlorad utan att behöva använda några stora dramatiska gester.
Det hade varit lätt att göra sig lustig över det outhärdliga att bli kvar i just november, fast som tur är för Tara befinner hon sig åtminstone inte i Sverige utan i Frankrike. Den artonde november i Solvej Balles tappning är både socialrealistisk och vardaglig och insvept i en disig mystik.
Men även om ”spänning” har en ful klang i finlitterära sammanhang kvarstår faktum: Om uträkning av omfång är också en andlöst spännande berättelse. En riktig bladvändare för att använda ett annat fulkultur-kodat ord.
anna.remmets@opulens.se
