VISA. Det finns låtar på albumet, som är särskilt tilltalande, genren rör sig mellan folkmusik och jazz, men musiken är gränsöverskridande, inga tolkningar är ristade i sten och givna. Det är stort, skriver Bo Bjelvehammar.
SYMBIOS. Hilary Hahns schvungfulla spel och tekniska överdådighet inbegriper hela hennes personlighet. Det känns som om hon ingått en symbios både med sitt instrument och med musiken hon framför, skriver Björn Gustavsson.
RESTAURERING. Varför spelas så få klassiska elektroniska musikverk? Därför att instrumenten de komponerades för blivit föråldrade. Andreas Engström har hört två intressanta verk där äldre klanger åter får klinga.
JAZZ. Det verkligt stora är Örjan Hultén Orions förmåga och styrka att anknyta till och binda samman skilda musiktraditioner och gestalta allt på ett alldeles naturligt och självklart sätt, skriver Bo Bjelvehammar apropå gruppens nya album.
SPÄNNVIDD. “Det finns täta, lyriska texter och rena slagdängor. Texternas innehåll löper från svåra existentiella frågor om kärlek till skildringar av förluster,” skriver Bo Bjelvehammar. Och han gör tummen upp för albumet I huvet på varann med Mikael Ramel/Klas Qvist.
FÖRTÄTAT. Lisa Grotherus visar i sin musik flera personliga gester, det är skört, det är vackert och det är lyriskt förtätat, det är inget grovt tilltal, det är lågmält med en stark inneboende styrka, skriver Bo Bjelvehammar.
NY VÄG. Håkan Hellström övergav gubbrocken och arenaaspirationerna. Han beträder nu en helt annan väg än har varit på tidigare, och det låter bättre än på länge, enligt vår recensent Andreas Eriksson.
FESTIVAL. Hanna Hartman komponerar rörelser och styr metallföremål i en sublim audiovisuell koreografi. Andreas Engström har besökt Choreographing Sound i Berlin.
GENREÖVERSKRIDANDE. Utbudet är innehållsrikt, inte spretigt, utan överblickbart. Oftast är texterna vardagsnära, men inte banala utan snarare originella, skriver Bo Bjelvehammar om Claes Jansons nya skiva.
