VINYL. Clemens Altgård plockar fram ett obskyrt vinylalbum som han en gång försökte förmå skivbutiker att saluföra. Men med föga framgång…
Leichenshrei är ett vinylalbum som följt mig sedan 1984 då jag antog utmaningen att försöka sälja in diverse obskyra album till skivbutiker runtom i landet. Bakgrunden var att Jeppe Ekholm, som startade punkfanzinet RIP och utvecklade det till en kulturtidskrift där jag medverkade, hoppade av det redaktionella jobbet. Han ville göra något nytt, fokusera på musiken. Till att börja med importerade han skivor av det mera nischade slaget. Jag gick alltså med på att försöka se till att de blev sålda. Det gick så där bra.
Men jag belönades med att få behålla varuproverna. Däribland finns det australiska industrialbandet SPK:s album Leichenshrei (Likskrik i ungefärlig översättning till svenska). Lp:n släpptes ursprungligen 1982 i USA av skivbolaget Thermidor och året därpå i Europa av Side Effekts Records. Då kallade sig den gruppen Sozialistisches Patientenkollektiv (efter en tysk vänsterradikal gruppering) men senare ändrade de förkortningens betydelse till Surgical Penis Klinik samt SepPuKu.
Deras debutplatta hette Information Overload Unit och kom 1981. Den skiljer sig inte nämnvärt estetiskt från Leichenschrei som dock framstår som fulländningen av den icke-insmickrande industrimusikgenre där även band som Throbbing Gristle och Whitehouse hör till de tunga namnen.
På Leichenschrei excellerar bandet i monotoni och mörk tematik. Det finns gott om samplingar av olika slag, där såväl mental ohälsa som våldtäkt, könssjukdomar och andra obehagligheter återspeglas.
Sett så här i en backspegel kan jag tänka att industri-subkulturen i allt för hög grad präglades av JVVF-fenomenet (Jag vill vara farlig). Det vill säga ett slags dragning till det extrema och det chockerande i syfte att själv framstå som intressant. Men oavsett hur det ligger till med det så har SPK:s album kvaliteter.
Något örongodis är det sannerligen inte tal om, men däremot avantgardistiska, elektroniska ljud som förde den trötta rockgenren framåt. Och så extremt låter det måhända inte idag när vi har helt andra referensramar än på 80-talet.
En kuriositet är att namnet Sozialistisches Patientenkollektiv är felstavat på cd-utgåvan och därmed på Youtube. Men den som vill höra hur det låter kan göra det här.
Och SPK gick för övrigt vidare och utvecklade en mer melodiös musik. Med “Metal Dance” slog de igenom kommersiellt. Fast jag föredrar nog ändå Leichenshrei.
clemens.altgard@opulens.se
