Bli allierade i pandemin

12 nov 2020
nätverk-sociala medier-social media
Bild: The Digital Artist / Pixabay.com.

SPANING. “Brevväxla via mail, bjud in mormor på ett parti wordfeud på eftermiddagen, kolla på film samtidigt och chatta om den, spela rollspel online.” Nathan Hamelberg skriver om hur interagerande istället för endast envägskommunikation nu blir allt vanligare i den digitaliserade kulturen.

Om en björn skiter i skogen och ingen har sett det – har det verkligen hänt då?

Lite så känns det med kulturen året 2020, fast tvärtom – alla har sett en massa saker, men få ”var där”. Möten på Skype, spelningar på Instagram och Facebook, konferenser på Zoom. Det är som om den samtida kulturen är ett enormt återskapande av René Magrittes målning Bildernas opålitlighet – det här är ingen pipa, det föreställer en pipa.

Coronapandemin har blixtbelyst frågan om hur viktigt deltagande är för kultur, men också belyst vad deltagande kan vara. Själv har jag blivit närmast åksjuk och trött av långa möten online, utmattad av hjärnans försök att registrera kroppsspråk, blickar och tonfall som alla försvagas via länk. Men om folkhälsomyndigheterna världen över har rätt i sina förutsägelser nu så är kultur via länk här för att stanna ett bra tag.

Vad innebär den här delen av digitalisering av kultur? Svårt att svara på utan att blicka tillbaka på hur kultur som digitaliserats tidigare framstått. I vissa sammanhang är det ju fullständigt normaliserat med digitaliserad kultur; vi tittar på SVT Play, Netflix, HBO med flera streamingtjänster dagligen, lyssnar på radio digitalt, kan komma åt film- och ljudarkiv via nätet, lyssnar på talböcker i kollektivtrafiken, podcasts i köket och så vidare. Det nya är ju deltagande och interagerande. Tidigare har konsumtion varit norm och med den en typ av envägskommunikation.

När rapparna Snoop Dogg och Dr Dre uppträdde på festivalen Coachella 2012 gjorde de det tillsammans med ett hologram föreställande rapparen Tupac Shakur. Reaktionerna var blandade, men mest av allt framställdes det som en fånig gimmick. Även när syntlegenderna Kraftwerk började turnera igen i början av 2010-talet var hologram en del av uppträdandet, i deras fall något av en logisk konsekvens av deras syn på musik som industriarbete där konsumenten avnjuter ett antiseptiskt behandlat slutresultat. Hela deras form av uppträdande har varit och är ett gäckande av tänkta roller vid kulturhändelser. Det rituella, med dess förväntade roller, uppdelning mellan åskådare och publik, givna platser och infriande av förväntningar, ställdes på huvudet. Men i just det fanns en förutsägbarhet som gick att falla tillbaka på.

Idag är ju utmaningen att kultur som bygger på interaktion, snarare än läsande av text eller betraktande av verk, börjar sippra ut på nätet. Plötsligt har en pandemi fått oss förskansade. Begreppet ”social distansering” är som en påminnelse om den tid som var alldeles nyss. Tiden då IRL (in real life) eller AFK (away from keyboard) var nödvändiga preciseringar vid aktivitet. Det vill säga, då ”social” och ”i den fysiska världen” sågs som synonymer. Men samtidigt har vi, mer eller mindre välgrundat, talat om sociala medier i ett och ett halvt årtionde. Med pandemin har online blivit normen, det förväntade. Och till slut börjar vi ryckigt och krampartat anpassa oss till det, tvingade ut i det.

Etymologiskt kommer social ur latinets ”socii” – ”allierade”. I vardagligt tal betyder det ju snarast mellanmänsklig, eller mänskligt skapad. Men ett sätt att hantera den distansering vi nu lever i, den kultur vi lever i idag är att gå till den rotbetydelsen av allierad – att vi ska anstränga oss att vara varandras allierade i den här situationen. Att inkludera de vi varit nära i livet innan pandemin i livet på nätet under pandemin. Att anstränga sig för det!

Brevväxla via mail, bjud in mormor på ett parti wordfeud på eftermiddagen, kolla på film samtidigt och chatta om den, spela rollspel online. Folkhälsan kommer i viss mån bero på det under en oöverskådlig framtid. Bli allierade.

NATHAN HAMELBERG
nathan.hamelberg@opulens.se

Nathan Hamelberg är skribent med förflutet som krönikör på Arbetaren, Fria Tidningar och ETC såväl som essäist på Ottar, Kom Ut!, Tecknaren, Fronesis och Ord & Bild. Till vardags verksam med våldsförebyggande arbete i Stockholm.

Följ/gilla oss

Annonser

TelegrafstationenBehrang Kianzad - Vad kostar ett liv?

Veckans Opulens

Veckans Opulens kommer gratis via mail på lördagar. Du kan när som helst avsluta nyhetsbrevet. Anmäl dig här:

Genom att teckna nyhetsbrevet godkänner du Opulens integritetspolicy.

Opulens systermagasin

Magasinet Konkret

Gå tillToppen

Se även

TRISTESS OCH KREATIVITET. I veckans krönika skriver Lars Thulin om hur tristess kan främja kreativiteten och misstag leda till framsteg.

Kan tristess och misstag berika livet?

KREATIVITET. I veckans krönika skriver Lars Thulin om hur tristess
AI. ”Våra politiker borde ha påbörjat debatten om hur våra samhällsstrukturer kan hantera AI:s avancemang redan igår.” Det skriver Humanisternas ordförande David Rönnegard.

Politiker måste inse farorna med AI

AI. ”Våra politiker borde ha påbörjat debatten om hur våra