Cancern fick Greider att älska alldagligheten

Nyheter.
”Jag skrev som terapi varje dag på Facebook och många har hört av sig. En del som har genomgått cancerbehandlingar hade ett slags nytta av det. Och det blev ett slags alldaglighetens tempel, när man skrev om det. Jag gillar alldaglighet, det är ett vackert ord också”, säger Göran Greider, här med hunden Stina. (Foto: Janerik Henriksson/TT)

BOKSLÄPP. Barndom och sjukdom är två domar man får leva med, menar Göran Greider. För honom har de två ”domarna” nyligen smält samman. I boken ”Barndomsbrunnen” skildrar han hur svagheten under cancern fick honom att se livet med andra ögon.

Göran Greider om…

… ”kultursidorsvänsterns” förakt för politiskt engagemang: Det politiska engagemang som premieras måste nästan alltid handla om antirasism, inte om sjukförsäkringar eller försäkringskassan. Vilket jag menar spelar större roll, eftersom när det inte fungerar får vi rasism i samhället. Mycket av gängskjutningarna är en klasskollaps. Då kommer det inte att hjälpa med hårdare straff, även om jag tycker att det är bra med hårdare straff mot vapeninnehav. Men det löser inte problemen.

… åsikten att man kan prata med Sverigedemokrater: Bara i Dala-Floda är var femte eller fjärde person fy fan Sverigedemokrat. Ska jag gå där och inte säga någonting till dem? Det blir en orimlig situation. Då trodde någon att jag hade hoppat av till höger. Men jag avskyr SD och tycker det är bra att man försöker utesluta dem från politisk makt.

… att kristendomen är radikal: Jag tycker att man kan tolka kristendomen ganska radikalt. Jesus var ju för det första inte kristen, han var en radikal judisk profet. Läser man apostlagärningarna så formuleras det som jag tycker är socialismens bergspredikan: av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov. Det går inte att invända mot det. I källarvåningen på allt socialistiskt tänkande finns det kristna arvet, det finns i Koranen också, en sorts jämlikhetspatos som är väldigt starkt.

… att vara engagerad i både politik och litteratur: I svensk offentlighet är det väldigt få som håller på med litteratur och dagspolitiska kommentarer, man får gå tillbaka till Sven Lindqvist och Sara Liedman eller något. Jag har hållit på med bägge hela tiden och det har jag märkt att många på den litterära vänsterkanten tycker är nästan suspekt. Och det stör mig, för de flesta vanliga människor gör ju så.

… Sveriges högersväng: På något vis blir jag chockad över hur långt åt höger allt har gått. Det är nästan svårt att fatta att folk har blivit så bortvända från politik, många ser bara personer, inte att det finns rörelser. Det progressiva grundackordet är borta. Men jag tror att om vi ska lösa de problem vi har, vare sig det är gängskjutningar eller klimatfrågan, så måste vi klassutjämna hela samhället.

Född: 1959 i Vingåker

Familj: ”Min fru Berit och min dotter Ellen. Och hunden Stina och en katt som heter Lisbeth.”

Aktuell: Med boken ”Barndomsbrunnen”.

Karriär: Debuterade som poet 1981 och har gett ut en lång rad diktsamlingar och fackböcker. Sedan 1999 är han chefredaktör för den socialdemokratiska tidningen Dala-Demokraten.

Planer: ”Jag ska bli biodlare förr eller senare. Jag vill gärna ha bin. Och så ska jag skriva ett par böcker. Men jag ska vara lite försiktig så jag inte tar ut mig. Det är mest jobbigt när jag går, för jag har lite dålig balans i benen, men att sitta går bra.”

Läser: ”Häromdagen David Jonstads ’Meningen med landet’. Annars blir man så deprimerad av böcker om klimatkrisen. Sören Bondessons dikter läste jag också. Sommarens stora roliga grej var också att jag började översätta Emily Dickinson. Det var kul.”

Om livet på landsbygden: ”Ju äldre man blir desto mer gillar man att kunna gå ut på gården. Tillvaron blir enklare på landsbygden. Man känner alla grannar där. När jag råkade utför det här byggde jag en liten trädgårdsmur – ingen Trumpmur – men det var jag tvungen att avbryta. Sedan hade jag inte varit uppe på flera månader och då hade grannarna byggt klar muren. Det var en otrolig grej.”

Det började med en lunginflammation förra våren, berättar Göran Greider när han med viss möda sätter sig på uteserveringen vid Årsta torg i Stockholm. Efter en lång rad undersökningar konstaterades det att han hade drabbats av blodcancer. Som en form av terapi började Göran Greider att skriva om upplevelsen på sin Ipad, nerbäddad i soffor och sjukhussängar.

Elin Swedenmark/TT

Det senaste från Nyheter

0 0kr