VALVAKAN. Var det så enkelt att vi såg glädjen hos den privilegierade politikerklassen som har förmåner, pensioner och övergångsförsäkringar som de flesta av oss andra inte ens kan drömma om? skriver Erik Cardelús i en kommentar till EU-valvakan.
VÄNSTERN. Begreppet vänster används alltför vidlyftigt anser Nathan Hamelberg. För att återupprätta en rimlig politisk kompass, så låt oss prata om fördelning, behov och medel igen! skriver han.
FÖRLORARE. När Löfven nu förhandlat fram vad som ser ut att bli den mest mittenorienterade socialdemokratiska regeringen någonsin finns anledning att betänka om man därmed vunnit slaget men förlorat kriget, skriver Johannes Rex, som läst Till vänsterpopulismens försvar av Chantal Mouffe.
DJUR. Sanningen är att människan bara är ett djur. Ett djur som förvisso lärt sig läsa och skriva och bygga broar och flyga till månen, men ändå ett djur, skriver Christian Wåhlander. Han ställer också frågan: ”Kunde vi inte stoppa den globala uppvärmningen istället för att hela tiden skynda på den?”
RETORIK. . I det konsensussökande Sverige är vi närmast uppfödda att se på politiska sanningsanspråk som något kränkande men tvärtom borde de, också sådana som vi inte håller med om, uppvärderas skriver Mattias Svensson.
GULA VÄSTARNA. Är det något gula västarnas proteströrelse i Frankrike visat så är det att klimatomställning inte kommer vara politiskt genomförbar som disciplinering ovanifrån, på arbetarklassens och landsortsbefolkningens ryggar, skriver Nathan Hamelberg.
TRÄDMETAFORER. Är det fler politiska fjällbjörkar vi behöver i politiken. Räcker det inte med granar, ekar och tallar? undrar Erik Cardelús apropå att en politiker nyligen liknade sig själv vid just en fjällbjörk.
DEBUTANT. Med romanen Rättvisans högre syfte debuterar Andreas Eriksson i april. Vladan Lausevic har intervjuat honom. Det blir ett samtal som kretsar kring Göteborg.
ALLIANSENS SEPARATION. ”Det vore tragiskt om Moderaterna, som i en internationell jämförelse är ett väldigt liberalt mittenhögerparti, får en dragning mot det mer nationalistiska och auktoritära”, skriver Sofia Nerbrand.
UNDERSKATTAT. Kanske har vi underskattat betydelsen av starka och stabila tillhörigheter, något som skulle förklara de stora framgångarna för nationalistiska, auktoritära och populistiska partier och rörelser i världen. Speciellt gäller detta när klyftor, segregation och oro sprider sig, skriver Erik Cardelús.
