ESSÄ. Jesper Nordström recenserade nyligen en roman av DDR-författaren Brigitte Reimann. Här följer en fördjupning av temat. Hur kan den östtyska särarten definieras?
HISTORIA. Åke Johansson konstaterar att Pia Karlssons bok ”På spaning efter Ilse” blir en resa in i en tid då inte minst ungdomen och arbetarrörelsen stod upp för drömmar om ett bättre liv. Han skriver också att det finns mycket att lära av det förra århundradet. ”Hur ska demokratin försvaras? Hur ska krig och fascismen…
KLIMATKRISEN. ”Vi måste därför förstå att kapitalismen utlovar ett lyckobegrepp i och med gränslösheten. Och denna lycka är egentligen orealistisk.” Det skriver Lis Lovén som läst ”Vänsterns svar på klimatkrisen” av Jonas Sjöstedt och Jens Holm.
FILM. Så har då skådespelaren och regissören, med mera Anders Lönnbro gått ur tiden. För mig är han dock förknippad med endast en sak, hans rollprestation (som renderade honom en guldbagge) i den gamla kalkonklassikerfilmen “Lyftet” från 1978.
ALBUMSLÄPP. Kristian Svensson är singer-songwriter och utöver det filosofie magister i historia, något som märks i tematiken i hans sånglyrik. Nya albumet Mäster Palm kretsar kring arbetarrörelsens pionjär August Palm.
RELIGION. “Detta är ingen halleluja-teologi utan snarare en världsuppfattning präglad av dostojevskijanskt mörker, ondska och tristess. Livet är kort och mestadels en tråkig affär”, skriver Niklas Anderberg som läst David Bentley Harts Theological Territories.
JÄMLIKHET. “Här riktas kritiken främst mot de egna leden inom den breda vänstern och den tendens som drar åt det kulturrelativistiska hållet. Som i mångfaldens namn försvarar reaktionära kulturer.” Nette Wermeld Enström har läst Stefan Arvidssons Socialismens själ.
BOKSLÄPP. Barndom och sjukdom är två domar man får leva med, menar Göran Greider. För honom har de två “domarna” nyligen smält samman. I boken “Barndomsbrunnen” skildrar han hur svagheten under cancern fick honom att se livet med andra ögon.
SCANDAL. In France, the intellectual socialist party members are referred to as gauche caviar – meaning a privileged group of champagne socialists. However, one after another, they have, like a house of cards, started to fall from their pedestal.