Anna Kåver: “Livet är ett fantastiskt och riskabelt projekt”

REFLEKTIONSBOK. Den folkkära psykoterapeuten Anna Kåver kommer snart ut med sin tionde bok Närbilder på Natur & Kultur. Med personliga betraktelser av världspolitiken, pandemin och den egna vardagen är det här hennes mest personliga bok hittills.

Närbilder är psykologen, psykoterapeuten och författaren Anna Kåvers tionde bok och föddes ur en slags brytpunkt i hennes liv som sammanföll med pandemin. Hon satte sig ner för att skriva dagbok för sig själv, som sedan växte och blev till någonting större. Men det är inte corona som har huvudrollen i Närbilder.

– Boken var inte menad som ett dokument över tragedin corona, utan som ett sätt för mig att resonera kring vad jag upplevde under den här fasen, berättar Anna Kåver.

Titeln anspelar på att Kåver har gått nära inpå sig själv och sin vardag i skrivandet på ett sätt som skiljer den här boken från hennes tidigare, faktabaserade böcker inom både fack- och populärpsykologi. Att inte behöva faktakolla allt som skrivs har gett Kåver frihet att vara mer personlig, och existentiella och psykologiska betraktelser kring ånger och acceptans, längtan och likgiltighet, sorg och tacksamhet, drömmar och livets mening, blandas med reflektioner kring världspolitiken och pandemin.

– Det handlar om sådant som vi enskilda människor upplever mot en fond utav allt som händer i världen just nu, säger Kåver.

Boken kan ses som en slags personlig kommentar till hennes två senaste böcker, Oro – att leva med tillvarons ovisshet och Dansa mjukt med tillvaron, om mening, mod och möjligheter. Många har upplevt en ökad oro, inte minst under pandemin, som Kåver menar är helt berättigad men som kan bli förlamande om man inte vet hur man ska ha hantera den. Oro handlar om att mentalt försöka ta kontroll över tillvaron när man inte står ut med dess ovisshet, men Kåver menar att acceptans av det ovissa kan hjälpa mer än att försöka skaffa sig garantier för framtiden.

– Livet är ett fantastiskt och riskabelt projekt, och det är bra om vi kan komma till ro med att det är så och inte försöka kämpa för att skaffa kontroller som inte är möjliga.

Ett sätt kan vara att avgränsa oron till en viss tid på dagen och försöka anamma ett annat perspektiv resten av tiden, fokusera på sådant som inte skapar oro eller sköta de praktiska delarna av livet.

– Ett råd är att inte spä på oron genom att uppehålla sig vid den, genom att ständigt uppdatera sig eller fiska efter källorna till oron, men det gäller att hitta balansen och självklart tillåta sig att ibland vara där i det svåra och skrämmande, säger Kåver. Men då på ett konstruktivt sätt.

Även den sociala förändring som uppstår när pandemin går mot sitt slut kan ge upphov till oro och ångest. Enligt Kåver finns det inte någon annan väg än att exponera sig för det som oroar i en takt som känns rimlig för en.

– Människan är anpassningsbar och de sociala färdigheterna är en muskel som måste tränas. När det inte är pandemi kanske du är ute och träffar andra människor kontinuerligt, men för många har detta släckts ner dramatiskt och den sociala muskeln är nu otränad.

Pandemin slog till under en fas i Kåvers liv då hon flyttade från en plats där hon hade bott i över tjugo år, samtidigt som hon planerade att börja skala ner sitt yrkesliv. Omständigheterna gjorde att hon kände sig vilsen, men hon kunde också uppleva en rofylldhet i det nedskruvade tempot.

– Jag såg hur människor och delar av samhället verkligen aktiverade sin empati och hjälpsamhet mot varandra och jag blev imponerad av forskarna som så snabbt kunde ta fram ett vaccin. Det är klart att jag som andra kände oro men den förlamade mig inte.

Det som påverkar Kåver allra mest är det som hon kallar för nedmonteringen av demokratin, humanismen och medmänskligheten.

– Jag tänker på många händelser, det som hände under Trumps era, det som händer i Polen, Ungern och i Kina. Det oroar mig mest och de reflektionerna finns också med i boken.

Närbilder är en reflektionsbok med inspiration från dagspressen, vardagen och samtal med vänner och familj, som Kåver tänker kan bli en källa till igenkänning och nyfikenhet på nya perspektiv, eller ge en stunds förströelse.

– Den kan vara ett sätt för läsaren att reflektera över sitt eget liv, sina egna närbilder, mitt i allt detta stora, världsomspännande, internationella händelseförloppet som vi är inne i, avslutar hon.