Skrik som Skriet
CORONAKULTUR. Känner du ett behov av att skrika ut din ångest och frustration över pandemin? Mathias Jansson tipsar om hur du kan hantera det hela på ett kultiverat vis.
Var är de som kallar sig mina vänner?
ÅNGEST. ”Tyst nu. Inget hörs i gränderna. Vindens vinande viskar verkligen inga vackra sånger, inte ens på Tredje våningen. Till och med telefonen tiger.” Crister Enander skriver utlämnande om sin ensamhet.
Jag vill inte dö i det samtida Sverige
DÖDSÅNGEST. ”Att låta åldringsvården, såsom den framstår i medierna och personalens vittnesbörder, ta hand om en? Aldrig!”, skriver Lasse Ekstrand som funderar på ett giftpiller en fransk författare tipsade om för länge sedan.
Den enas räddning kan vara den andras helvete
ISOLERING. Att sitta i karantän för att rädda andra kan leda till livsfara och till och med död. Kanske är det därför jag inte är en av de som blir rasande över fulla uteserveringar och användandet av kollektivtrafik om man inte måste, skriver Amra Bajric.
Vemodig roman om en depressiv moder
DÖDSKAMP. Inget av Niels Fredrik Dahls teman är nya, men han lyckas ladda bilderna av moderns liv med något nytt. Det gäller inte minst dödskampen, som äger rum vid över åttio års ålder efter en cancerdiagnos, skriver Anna Remmets.
Om cirkeln slutar snurra ser vi öppningen
BÖRJA OM. ”Vi skulle kunna bilda röda klubbar, som under Pariskommunen 1871. Kvinnor möttes och fick utrymme att hata systemet istället för sig själva. De ockuperade prästernas talarstolar och ropade: Världen har sönder oss. Nu måste vi ha sönder den. Vi måste börja om,” skriver Anna Jörgensdotter.
Medelklass på recept
MISSTANKE. I sin krönika skriver Mattias Svensson att han anar ett mönster och när en misstanke när vardagsmotion och kulturkonsumtion ordineras på recept. Som så mycket annat hälsomedvetet och folkhälsorelaterat tycks det handla om att folk borde leva som medelklassen gör.
Och över dem skulle falla ett mycket hårt regn av guldstjärnor
HUMANITET. Så står han framför mig igen. Inte särskilt lång, inget särskilt med hans utseende. Det är i solen, i de oändliga trädgårdarna i Montjuic, Barcelona. Jag lyssnar på papegojor, och där står han: Johannes Krilon.
Tack Pär Lagerkvist!
BOKMINNE. Jag minns var vi satt, jag och min väninna. Vi drack öl på en bar som ligger på Hornsgatan. Utåt en sunkig bar men därinne rätt så fräsch. En bar som vi förut varit på, där vi supit oss fulla, skrattat och sen gått hem.
Det måste finnas något mer än det här
OHÄLSA. Varför måste så många jobb upplevas som meningslösa och när ska vi ha tid att älska? Isobel Hadley-Kamptz funderar på vägen ut.
Opulens utlyser novelltävling! Tema: Sommarångest
TÄVLING. Kanske känner du redan i början av juni en oro över hur du ska hinna njuta av den stundande semestern? Kanske tycker du att sommarmånaderna, med saftkalas i syrenbersån, strålande sol och uppfriskande bad, också är fulla av orimliga prestationskrav och mörka underliggande stråk?
Ett övergivet kreatur
FÖRGÄNGLIGHET. ”På denna jord är sträckan från ond tanke till ond handling skrämmande kort”, skriver Melker Garay.