Boktips: Från aktuell klassiker till humoristisk tegelsten

Litteratur/Kultur.
Montage: Opulens. (Grundbild: Ryo Taka / Pixabay.com)

BOK I FOKUS. Tre korta, aktuella litteraturtips från Opulens kritiker. Under titlarna hittas länkar till recensionerna i sin helhet. 

1. En svart mans anteckningar av James Baldwin
Recension av Anna Remmets
Översättning av Martin Rogberg
Modernista

James Baldwins texter om rasismen i USA anses idag vara bland de mest centrala. En svart mans anteckningar, först publicerad 1955, som nu ges ut i reviderad svensk översättning av Martin Rogberg på Modernista är en samling texter som rymmer såväl vass filmkritik som personliga essäer om uppväxten och livet i Paris, men alltid med en röd tråd som går ut på att dissekera vad det innebär att leva som svart människa i en djupt rasistisk värld.

En skarp och krass dissektionen av den politiska situationen, skriven med en något distanserad och sarkastisk ton. När man väl vant sig vid det språket är det ofta väldigt, väldigt roligt. Detta innebär dock som sagt inte att den politiska udden skulle saknas – i själva verket är den sylvass, inte minst i de humoristiska partierna.

 

2. Aktrisen av Anne Enright
Recension av Camilla Carnmo

En dotter, en mamma, en make, en okänd far. Dottern är bokens jag, mamman är död, maken är ett du som jaget riktar sig till och fadern existerar bara som en frånvaro. Det är mamman som är titelns aktris, skildrad genom dottern som en tid efter moderns död letar efter henne bland egna och andras minnen. Men det är inte mammastjärnans liv i historiska tillbakablickar som fångar Camilla Carnmo, inte heller är det intrigen i bokens nu:

Det är något mycket mera svårgreppbart. Anne Enrights sätt att betrakta världen. Hennes skickliga sätt att fånga detaljer och ge dem, förklarade och belysta, till oss läsare. Det är också hennes sätt att berätta, vad hon väljer och väljer bort, hur berättelsen drivs bakåt, framåt och i sidled, hur hon förvisso vill berätta just den här historien samtidigt som hon vinkar lite med handen och säger följ med här bakom, bakom raderna, bakom berättelsen och se vad jag vill säga om att vara människa. Om att vara kvinna i en viss tid, om att älska och ljuga, om att tappert hålla ihop för att sedan inte kunna det längre. Hör vad jag kan berätta om teaterns magi, om skådespelandets själva essens, hör hur jag fångar ögonblicket när allting stämmer och sprakar. Och när det inte gör det, för den delen.

 

3. Gudomliga Komedier – Humor, subjektivitet, transcendens av Ola Sigurdson
Recension av Jesper Nordström
Glänta förlag

En drygt 1 400 sidors bok om humorns historia i Sveriges Radio P1 utifrån i grunden teologiska och filosofiska begrepp och grund. Ja det är alltså ettusenfyrahundra(!) sidor om vad som ansetts roligt genom årtusenden och här citeras författarens radiopresentation i fria ordalag: ”man måste välja… att skriva roligt om humor eller torrt om det, och då låta det mer bli omedveten humor”.

Maken till ambitiöst verk får man leta efter. Sidoeffekten är att det bara inte handlar om humor. Det blir i samma anda som Bertrand Russells Västerlandets idéhistoria en generell intressant vinklad idéhistoria eftersom humor är en fråga som går att koppla till ontologiska och metafysiska frågeställningar. Styrkan med den här boken är dess teoretiska stringens och djup; det är oftast så att djup ger bredd, det river upp damm som i sig också är intressant. Opulens Jesper Nordström fascineras verkligen av kamikazeprojektet att skriva så här långt och grundligt och spår att detta kommer bli ett standardverk att referera till under lång tid framöver.

 

Det senaste från Kultur

0 0kr