Från en kobbe i Bohuslän: Överblicken

Existentiellt/Krönikor
Montage: C Altgård / Opulens. Bildkällor: Bruno Liljefors och Pixabay.com

NYCKLAR. Ja, ibland kan jag övermodigt känna, att folk (inklusive de professionella tyckarna i företrädesvis Stockholm) ”inte kan något”. Ibland, när jag rannsakar mig själv, kan det omvänt betyda att jag är en idiot. Vem f-n tror du att du är? Hursomhelst finns här möjligen några nycklar in i den större litterära, filosofiska och politiska sfären, skriver Carsten Palmer Schale.

 

 

Carsten Palmer Schale är i huvudsak sociolog, och har som sådan varit gästprofessor i Kanada och USA samt gästforskare i flera andra länder. Palmer Schale har också grundläggande utbildning i naturvetenskap och humaniora. Han har publicerat flera böcker och forskningsrapporter och utöver detta även ungefär 300 dikter och 200 essäer i olika tidskrifter. Under vinjetten Från en kobbe i Bohuslän ger han i krönikeformatet sin syn på världen utifrån hemmahorisonten på Orust.

Jag läser ungefär 3-4 tidningar om dagen (varav två utländska). Jag läser i genomsnitt en bok om dagen. Jag skriver åtminstone 10-15 sidor om dagen (ibland mindre, ibland mer). Allt detta gör, tycker jag nog, att jag får eller fått en viss överblick vad gäller exempelvis litteratur, filosofi och politik. Detta betyder mycket för mig, personligen, men platt intet för den ”stora världen”. Så?

Ja, ibland kan jag övermodigt känna, att folk (inklusive de professionella tyckarna i företrädesvis Stockholm) ”inte kan något”. Ibland, när jag rannsakar mig själv, kan det omvänt betyda att jag är en idiot. Vem f-n tror du att du är? Hursomhelst finns här möjligen några nycklar in i den större litterära, filosofiska och politiska sfären. Många fattar helt enkelt inte vad jag säger eller skriver. En del saknar humor, vilket enligt min mening är direkt farligt. Jag fattar helt enkelt inte hur andra tänker och resonerar. Illa. Vad göra?

Nycklar, alltså. Eventuellt finns här en sorts lösning, som går ut på att hitta ett register av ”brytningsindex”, varvid varje yttrande måste ställas mot idéerna (ljuset) och bakgrunden/verkligheten (vattenytan). Hur då? Genom att bli överens om åtminstone ett minimum av definitioner och universella värden samt tolkningar av situationer och liv.

Låt mig – försöka – exemplifiera. Vi kan utgå från, att varje idé kan förklaras på ett enkelt sätt: en invandrare är inte en etnisk svensk och vice versa. Vi kan vidare komma överens om, att världen finns, och i varje fall har några drag som vi kan betrakta som (preliminärt) sanna: alla människor är lika i någon mening, några är ( i vissa avseenden) mer lika än andra, alla människor är i en viss mening helt olika. Svårt? Kanske. (Men detta är en av grunderna för den klassiska alkoholforskningen.)

Så?

Om vi diskuterar huruvida exempelvis  Camilla Läckberg är bättre eller sämre än Goethe, så kan vi initialt åtminstone konstatera, att de skriver på olika språk, i olika kontexter och traditioner och med måhända olika ambitioner. Vi kan vidare, utan tvekan, påstå att Camilla Läckberg är en nu levande svenska i ett modernt Sverige, medan Goethe var tysk i ett (preussiskt eller förtyskt) Tyskland. De kan med andra ord inte helt enkelt vägas mot varandra med samma mått. Om vi tvingas göra det, måste vi ha en uppfattning om vad som är värdefullt inom litteraturen i ett vist land under en viss epok. Eller (men nu blir det genast svårare): en uppfattning om litterär kvalité överhuvudtaget och, gärna, också globalt och ”överhistoriskt”. Låter detta sig göras? Nej. Ändå påstår nog många, inklusive undertecknad, att Goethe både var och förblir en bättre författare än Camilla Läckberg.

Så?

Om vi istället går in på politiska eller rentav filosofiska frågor kanske vi tvingas jämföra – låt oss säga – Mill och Bentham å ena sidan och Annie Lööf och Nyamko Sabuni å den andra. Går det? Är det rättvist? Tja. Här tycker jag personligen att det är mer möjligt med jämförelser än i det förra fallet.

Varför?

Därför att politiken och filosofin är mer stabil med hänsyn taget till vissa grundförutsättningar än litteraturen – särskilt ju kortare tidsspann det är mellan olika personer (det vill säga kortare mellan olika utlåtanden, grundföreställningar och ambitioner). Det finns med andra ord en annan kontinuitet – man står på varandras axlar – inom politik och filosofi jämfört med inom litteraturen. Ännu mer så, givetvis, inom exempelvis den fundamentala fysiken.

Och så vidare. Men vart vill jag då komma med detta?

Stöd Opulens - Prenumerera på Premium!

Opulens utkommer sex dagar i veckan. Prenumerera på Premium, 29 kr i månaden eller 350 kr/år, och få tillgång även till de låsta artiklarna.
På köpet får du tre månaders obegränsad och gratis tillgång till hela utbudet (värde 237 kr) av kvalitetsfilmer från Draken Film.
PRENUMERERA HÄR!

Jo. Ju större överblick ju bättre ”haj” på just sådana här frågor. Tyvärr tvingas jag då, i all ödmjukhet, konstatera, att viss överblick är större på en del kobbar än på exempelvis vissa tidningsredaktioner. Och detta ställer till problem (utan att ens nämna den myriad av variabler och parametrar som finns i övrigt). Och överblicken kan nog, i viss mån, antas vara korrelerad med mängden, sorterad, information.

Och därmed har vi nått vägs – tillfälliga – ände och bläddrar parallellt i Hänt och Frankfurter Allgemeine respektive väljer att läska oss med Dante eller Cavalcanti eller köksrenoveringstips från Bianca Ingrosso.

Vilket skulle bevisas.

(Jag är jag troligen obegriplig, eftersom jag väljer både Frankfurter Allgemeine framför Hänt och Cavalcanti framför Ingrosso. Därmed vissa svårigheter att förstå varandra. Dessutom skrattar jag hejdlöst åt såväl andra som mig själv.)

CARSTEN PALMER SCHALE
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Det senaste från Existentiellt

Gå till Toppen