POLITIK. Kristian Mandin belyser en anekdotisk historia som ingår i den politiska storytelling som Ebba Busch ägnar sig åt. Men hur sann är Buschs story om hemtjänstens övergrepp mot mormodern? Handlar det möjligtvis om hämnd för en oförrätt som kanske aldrig begåtts?
”Ebba, du beskriver hur du började med politik för att din mormor Gunhild blev utsatt för en elak person från kommunen. En känslokall medarbetare går utan ett ord framtill väggen och drar ett brett streck på tapeten med en bred tuschpenna. Tjänstemannen kastar ut mattorna utan att förklara varför och din mormor sitter där helt själv oförstående och ledsen. Den personen var jag…”
Så stod det i ett inlägg på Facebook i september 2021.
Precis som Ebbas Buschs morföräldrar var inläggsförfattaren också pingstvän och han beskrev vidare i sitt inlägg hur han kände Ebbas morföräldrar väl och även hur han varit en av de initiativtagare som startat kommunens KDU-förening.
Inlägget fick en hel del kommentarer och lajks. Många som reagerade var pingstvänner och en och annan var också aktiv inom Kristdemokraterna, någon till och med på riksdagsnivå.
Ebba Busch och hemtjänsten
Precis som det står i inlägget är Ebba Buschs historia om mormodern en grundbult i hennes politiska narrativ, själva ursprunget till det politiska uppvaknandet. Och det verkar som att Ebba inte missar ett enda tillfälle att kasta skit på hemtjänsten i kommunen där hennes morföräldrar bodde, som också råkar vara den kommun jag själv växte upp i.
Långt innan jag läste inlägget hade jag hört historien och jag hade också hört att det kanske inte låg till riktigt så som Ebba påstod. Jag hade också fått höra att personer inom hemtjänsten var arga och besvikna på Ebba eftersom hon gång på gång angrep dem.
God vän med morföräldrarna
Men nu hade jag fått ett namn på den som skulle ha begått övergreppen. Därför ringde jag till min pappa som under några år var äldreomsorgschef i kommunen, dock inte då Ebbas mormor fick mattorna utslängda. Jag berättade vem som gjort inlägget, min pappa var tyst i några sekunder och konstaterade sedan att mannen som skrivit inlägget var en av de allra bästa medarbetare han någonsin haft. En person som var omtyckt av alla, vårdtagare, kollegor och chefer. En tillgång för verksamheten. Att han skulle ha begått ett övergrepp i den omfattning Ebba Busch påstod såg han som omöjligt och eftersom personen dessutom var god vän med Ebbas morföräldrar såg han det som ännu mer omöjligt.
Missuppfattade Busch situationen?
Sanningen är svekfull. Bilden av en händelse varierar mellan de som upplevt den. Att den unga Ebba Busch tog illa vid sig då hon såg en främmande person klampa in i hennes mormors hem för att anpassa det så att mormodern kunde bo kvar verkar Ebba ha uppfattat som ett övergrepp.
Och utifrån vad hon visste då, och kanske den situation hon befann sig i när hennes mormor gått från att vara en kraftfull förebild till en hjälplös vårdtagare kan det så klart ha varit omtumlande för den unga Ebba.
Men att hon aldrig efteråt verkar ha reflekterat över det inträffade och funderat på om hennes unga tolkning av vad som hände verkligen stämde överens med verkligheten säger en del om Ebba Busch.
Men så klart, man kan inte backa ut ur sitt politiska narrativ. För vad finns då kvar? Ska hon säga: Jag började med politik för att jag helt och hållet missuppfattade en situation min mormor var med om?
Så hon kanske tycker det är lika bra att köra på.
Och det har hon gjort.
För någon månad efter inlägget på Facebook så besökte Ebba Busch kommunen igen och passade då åter på att kasta skit på hemtjänsten. Att hon skulle ha missat inlägget på Facebook ser jag som omöjligt, för om det är något Ebba Busch har koll på så är det sociala medier.
Det stora sammanhanget
Historien om Ebba Buschs mormor är en del i ett större sammanhang — politiker som blandar ihop politisk makt med makt över sanningen. KD:s vänner i USA, det republikanska partiet, är fanbärare i denna rörelse, där Donald Trump och hans hantlangare ständigt omstöper verkligheten till alternativa fakta.
Trumps narrativ, att han var en framgångsrik affärsman är själva fundamentet i detta. När den första presskonferensen hölls efter att han tillträtt som president var presstalesmannens enda budskap att publiken vid Trumps installation varit rekordstor. Just nu handlar tillrättaläggandet av sanningen om att attacken mot Iran varit väldigt framgångsrik. Så häromdagen kallade USA:s försvarsminister till pressträff för att skälla ut journalister som ifrågasatt detta.
Medborgaren ställs mot partiledaren
I frågan kring vad som hände med Ebba Buschs mormor finns en otäck obalans. För på ena sidan finns en vanlig medborgare som tröttnat på att bli utmålad som en ondsint tjänsteman. Så han tar till orda och i och med det sätter han mycket på spel.
Inlägget på Facebook har förmodligen kommit till efter långt och noggrant övervägande. För inte nog med att han försöker gå i polemik med en partiledare, han gör det också från ett socialt sammanhang där han är omgiven av Kristdemokrater och pingstvänner, något som blev tydligt i reaktionerna på inlägget.
På andra sidan har vi en person med makt, en partiledare som inte bryr sig om att hon gång på gång med bred pensel svartmålar en hel yrkeskår i en liten västsvensk kommun. Hon verkar inte vara intresserad av att veta vad som egentligen hände, för trots att hon flera gånger besökt kommunen har jag aldrig hört talas om att hon försökt diskutera det inträffade med de som var inblandade. Varför? Förmodligen för att en helt annan historia hade kommit fram då. Och man ska ju aldrig dubbelkolla en bra story.
Vad har Ebba Busch uträttat?
Men om Ebba Buschs upplevelser kring hemtjänstens behandling av hennes mormor är så central för hennes politiska gärning är den viktigaste frågan vad hon gjort när hon fått makten att förändra. Vad hon uträttade för de äldre i Uppsala, när hon var kommunalråd där, vet jag inte. Men sedan hon och hennes parti hamnat i regeringen och dessutom fått socialministerposten kan jag inte se att KD gjort särskilt mycket för de äldre i samhället. Historien om mormodern blir därmed reducerad till politisk storytelling som inte har något med verkligheten att göra, varken då den skulle ha inträffat eller i den verkställande maktutövningen.
Och det blir då uppenbart att Ebba Buschs politiska motivation inte handlar om att värna om de äldre, i stället är hennes motivation hämnd, hämnd för en oförrätt som kanske aldrig begåtts.
Undrar vad mormor Gunhild hade tyckt om det?
info@opulens.se
