BIOGRAFI. Lis Lovén har läst ”Dä kvetter”, Johan Svedjedals biografi över Fröding. Hon konstaterar att det är en mycket bra bok som bidrar med nytt stoff och ger nya perspektiv på författarskapet.
Dä kvetter. Gustaf Fröding som student av Johan Svedjedal
Albert Bonniers förlag
Johan Svedjedal är litteratursociolog och hans aktuella biografi över Gustaf Fröding har en lustig titel: ”Dä kvetter”. Jag kan redan vid de inledande sidorna läsa ut vad som väntar, de toner av kunskap man omgående kan notera. För den här boken om Gustaf Fröding bidrar med nytt stoff, vilket är anmärkningsvärt med tanke på all den kunskap om diktaren som redan ackumulerats.
Det är kul att kika in i universitetsvärlden i Uppsala i slutet på 1800-talet. Här får läsaren ta del av gedigen kulturhistoria, livfullt skildrad. Men av vikt är att den tidens studentliv ger Svedjedal en ny ingång till att förstå Fröding.
Fröding i ny belysning
Tiden är således nu kommen för att ta del av ny vetskap om vem denne poet var. Att bara hänga upp sig på sjukdomsbilden är begränsande. Det kan ju blott leda till ett slags ”tycka-synd-om-mentalitet”. Som om man tidigare inte vågat se den verklige Fröding med alla hans brister. Och kanske behövs det en litteratursociolog för att syna grundförutsättningarna när det gäller Fröding. I det större sammanhanget måste man också förstå de nya idéer som uppstod under den här perioden. Tänkare som Herbert Spencer, John Stuart Mill, Charles Darwin, Herman Bang, Henrik Ibsen, Georg Brandes – alla de namn som gav must och märg till 1880-talet. Lägg därtill den gryende feminism som tog spjärn mot det konservativa mansväldet.
Jag måste säga att Svedjedal skriver på ett medryckande vis. Det är som att lyssna på någon som verkligen vet hur det gick till i Uppsala på de studentikosa supkalasen. Kanske trodde jag att Svedjedal skulle moralisera men nej, det tycks mig inte så. Trots en viss pratighet blir framställningen aldrig långtråkig. Och kanske är det själva ämnet som gör att Svedjedal låter som han gör. Inte det minsta akademiskt präktigt, tack och lov! Inte det minsta skrivet von oben. Texten slår sig i slang med gängen i studentstaden.
Frödings sexliv
Och så kommer vi då till detta med Frödings sexuella liv. Här tycks Svedjedal ta kvinnornas parti. På grund av fattigdom och socialt underläge tvingades många kvinnor prostituera sig. Det är smärtsamt att läsa om detta. Det var accepterat bland borgerskapets män att köpa en kvinna för natten. Men om dagen fick de inte synas med dessa kvinnor.
För Frödings del tror jag att det handlade om en kluvenhet och att sätta in genusfrågan i ett övergripande klassperspektiv framstår i sammanhanget som viktigt. Fröding som kom från en välbärgad familj hade också fått en avsevärd summa i arv som gjorde att han kunde ägna sig åt excesser i krog- och bordellmiljöer. Och därmed blev hans studier lidande.
Prostitutionen på den tiden hade således sina sociala orsaker. Men även frågan om moral och sedlighet spelade in. Eftersom onani ansågs farligt enligt kyrkan så sågs det som mera ”naturligt” för männen att söka sig till kvinnor som erbjöd sexuella tjänster. Och när sedlighetsdebatten rasade som värst i Sverige var det många som tog männens parti.
Försvarar inte Fröding
Det var de prostituerade kvinnorna som skulle bevakas och hållas efter. De sågs alltså som de skyldiga i dubbel bemärkelse, både utifrån sin sociala situation och utifrån sitt kön. Många som blev med barn utanför äktenskapet tog också livet av sig. Synas fick de inte göra… Ja, även i detta avseende tycker jag Svedjedal har gjort ett bra arbete, rent sociologiskt. Han försvarar inte Fröding och sätter därmed in skalden i ett större sammanhang som synliggör en maktstruktur. Bra gjort!
Sex och sprit inspirerade poeten
Även om inte Fröding hade allvarlig håg till studier var det likväl Uppsala som skapade poeten Fröding. Det var här supandet och kvinnorna gav honom ingångar till skämt och lek. Det är ju som den värmländske festprissen med dialektala ordlekar vi har lärt känna skalden. Och kanske var hans humor ett skydd mot den råa verklighet som fanns. Ett slags skydd mot det klassamhälle som var hans – och ändå inte!
Det var inte ovanligt att personer som studerade lämnade universitetsvärlden utan att ha tagit någon examen. Fröding är alltså inget exceptionellt undantag. Strindberg tog inte heller någon examen. Men den bild man hade av författare på den tiden var just en upphöjd idealbild. Det var kanske därför som Fröding innerst inne kände sig så misslyckad. Men misslyckandet gjorde honom på många sätt till den författare han kom att bli.
Nihilisten Fröding
Titeln på Svedjedals bok visar på den inställning Fröding hade: ”Dä kvetter”. Han hörde således inte till de lyckades skara och detta gjorde honom uppenbarligen nihilistisk vilket frigjorde hans kreativitet. Detta hänger i hög grad samman med det liv han levde i Uppsala, men det beror även på den moderna tid som var i antågande.
En ny tid som förstod att uppskatta den ”misslyckade” poeten. När Fröding så begravs på Klara kyrkogård i Stockholm vandrar 10 000 personer med i begravningsföljet. Ministrar, statsministern och Svenska Akademien är på plats.
Bakgrunden till en bra biografi
Mot slutet av ”Dä kvetter” berättar Svedjedal hur han har tänkt om arbetet med sin bok. Och han förklarar att de tidigaste förenklade uppfattningarna om Fröding var att diktaren hade en karaktärsbrist och därför söp och blev psykiskt sjuk. Inte heller har poetens Uppsalatid behandlats tidigare och därför har man inte fullt ut kunnat tolka Frödings liv och leverne. Ej heller kunnat rätt förklara hans diktning. Det sociologiska perspektivet lyfter Frödings sociala omständigheter och sätter honom i rätt kontext. ”Dä kvetter” är, kort sagt, en mycket bra biografi.
info@opulens.se
