FLY & FÄKTA. Verkligheten överträffar dikten, heter det ju. Frågan är vad som gäller nu när Svenska Akademien faller sönder, både exploderar och imploderar inför öppen ridå.
BROBYGGEN. En natt blåser det förskräckligt och min yngsta dotters ena rosa armpuff blåser in under en mörk bro. Jag tänker i drömmen att det är konstigt att den är rosa, hon tycker inte om rosa, och hon kan simma, men det känns ändå viktigt att hitta den.
SKULD & SKAM. “Metoo kan sägas vara sista ledet i en långsam och tung revolution – en revolution som innebär att ett sexuellt övergrepp inte längre misskrediterar den utsatta, utan förövaren.” Maria Küchen om händelserna kring Svenska Akademien och motståndet mot metoo.
KNYTBLUSEN. “Tiden då man enkelt kunde slå ifrån sig kritik genom att utmåla kvinnor som hysteriska, vilseledande eller tidsslösande i talet om egna erfarenheter börjar långsamt rinna ut.” Samira Ariadad om Svenska Akademien, kvinnohatet och slutet på herraväldet.
DEMOKRATISK JOURNALISTIK. En pappa i Sunne blev arg när han tittade närmare på fyraåringens påskgodis och upptäckte att det stod namn på alkoholsorter på vingummina. Resten är en medial mediestorm i ett vattenglas, som många säkert redan glömt bort.
BILISM. Längs de nyzeeländska landsvägarna dyker med deprimerande envishet upp vita kors, ibland med en krans av plastblommor, där folk kört ihjäl sig, som ett memento mori. Statistiken talar sitt tydliga språk: något måste göras.
HUMANITET. Så står han framför mig igen. Inte särskilt lång, inget särskilt med hans utseende. Det är i solen, i de oändliga trädgårdarna i Montjuic, Barcelona. Jag lyssnar på papegojor, och där står han: Johannes Krilon.