FÖRVIRRINGENS TIDEVARV. “Demokrati kan liksom inte försvaras med att kräva att folk står i givakt inför Den Korrekta Analysen”, skriver Nathan Hamelberg apropå att demokratiska fri- och rättigheter försvagats i över 80 länder under coronapandemin på sätt som inte motiveras av smittspridningsskydd.
“Religion”: Av latinets religare, att binda. Att knyta sig till något. Till mystik, bok eller tradition, allt efter behag. Religionens historia är full av radikala tankar om värme och sympati som sen plockas upp och blir en förtryckande makt. Kyrkan har inte mycket med religion att göra.
MODE. Anne Edelstam har besökt en utställning som speglar Sara Danius intresse för design och mode.
SJÄLVBIOGRAFI. För en tid sedan publicerade vi en intervju med musikproducenten Kjell Andersson som skrivit en självbiografi. Bo Bjelvehammar har läst boken och anser att den är en rik källa att ösa ur, men också krävande genom myllret av detaljer.
SKUGGVÄRLDAR. Medicin, hälsa och sjukdom går som en röd tråd genom konstnärsduon Goldin+Sennebys konstnärskap. En annan sida av deras konst handlar om ekonomi och finansvärldens outgrundliga skuggvärldar och dunkla drivkrafter, skriver Paulina Sokolow.
KVINNODAGEN. “Eftersom jag halvt växte upp hos henne blev jag tidigt medveten om hur begränsat hon levde, i en bruksort, i ett patriarkat, och hur djupt orättvist det var”, skriver Anna Sanvaresa om sin farmor.
FYRTIOTAL. Den tyska modernistiska romanen under weimartiden är ofta en rätt macho och manlig historia om stukade antihjältar. Det är som om denna tid med sin framryckande sjaskiga bullrande modernitet och urbanitet är som gjord för den manliga flanörblicken som stannar vid allt och intet.
MEDIESATSNING. “Att med frihetlig bredd möta de reaktionära krafterna där de på allvar kan utmana demokratin, på kulturens område, är alltjämt den publicistiska grund magasinet står på.” Opulens chefredaktör Stefan Bergmark skriver apropå magasinets breddning denna vecka.
HISTORIESKILDRINGAR. “När populärkulturen försöker lägga det förflutna till rätta för politiska eller ideologiska syften bör vi lyssna på de historiekunnigas invändningar”, skriver Lars Anders Johansson.
