POLITIK. I veckans krönika gör Lars Thulin en genomgång av SD:s populistiska politik. Han konstaterar att vindflöjeln snurrar och förmodar att partiets ledare vid det här laget måste vara yr i huvudet.
Sverigedemokraternas agenda är enkel. Drömsamhället är i princip det samma som för Trump, Orban och Le Pen. Viktigast är främlingsfientlighet, det andra är hat mot allt som kallas vänster. Det tredje är misstro mot parlamentarisk demokrati.
Men SD:s piller är beska för svenskarna. I vårt land finns fortfarande tro på vårt politiska system och samhällets institutioner. Därför krävs en sked sött för att medicinen ska sväljas och SD:s valsedel stoppas i urnan.
Sockret är populism – det handlar om att hitta komplicerade frågor och sedan föreslå mycket enkla lösningar på problemen. Lösningar som ofta rundar demokratiska spelregler.
SD är en vindflöjel i politiken
SD är duktiga på att känna vart vinden blåser. Politisk känslighet är ett begrepp för detta. Vindflöjel, den pil som direkt följer blåstens riktning, är ett annat. Här några exempel.
SD:s syn på EU
EU: SD var länge anti-EU. Jimmie Åkesson hävdar att det var motståndet mot EU som fick honom att gå med i partiet. Nazistkopplingar kände han inte till. Men så svängde partiet i frågan. Efter att först krävt ett utträde insåg man att svenskarnas stöd för unionen var starkt. Att Brexit blev en katastrof för Storbritannien gjorde att vindflöjeln vred sig.
SD:s syn på Nato
Nato: SD avskydde först alliansen. Man ställde upp på det ryska narrativet att världen ska delas upp i maktsfärer. Besvärande kopplingar mellan Kreml och enskilda SD-ledamöter och tjänstemän har avslöjats under åren. Den 24 februari 2022 invaderade Ryssland Ukraina. SD:s utrikespolitiska program skrevs snabbt om. Nato blev plötsligt jättebra. Gullandet med ledarna på Röda torget sattes på vänt.
SD och Donald Trump
Trump: han var länge en hjälte för SD. I DN hyllade SD:s chefsideolog Mattias Karlsson honom och hävdade att hans politik skulle rädda USA och världen. Efter försöket till statskupp den 6 januari 2021 svalnade romansen, men SD:s Björn Söder hävdade att Trump trots detta borde få Nobels fredspris. Nu förfäras en stor del av världen av Trumps framfart. Åkesson hänger på och beskriver USA:s president som obegriplig. Fast i SVT:s partiledardebatt nyligen var Åkesson den enda som inte tydligt ansåg att USA utvecklades i en auktoritär riktning. Självklart – i grunden vill SD och Trump samma sak. Vindflöjeln snurrar våldsamt.
SD och Ungern
Ungern: Landet var SD:s föredöme. Med en ledare som är ultranationalist och raskt nedmonterar civilsamhällets institutioner, är nationen en våt dröm för SD. Richard Jomshof beklagade att SD inte kunde gå lika fort fram som Ungern. Så kom landets motstånd mot vårt Nato-inträde och det faktum att Ungerns ledare Victor Orban var Putins lakej i EU. Då vred sig vindflöjeln.
SD, judarna och muslimerna
Judar: SD:s rötter i nazismen lever. Björn Söder gjorde klart att judar inte var svenskar. Oscar Sjöstedt skojade om hur kul det lät när man sparkade på judar. Samtidigt hatar SD islam. Jomshof leder det kriget. Han uppmanar till bränning av hundra koraner samt utmålar profeten Muhammed som våldtäktsman. Sedan kom kriget i Gaza. En konflikt som borde ha varit rena julafton för SD. Detta eftersom två grupper som SD avskyr stred mot varandra. Ändå tog man ställning för Israel, trots att den tyska ideologi som födde SD, hade som mål att utrota judarna. Vindflöjeln snurrar.
SD:s omsvängning när det gäller vinster i välfärden
Vinster i välfärden: SD hävdar att man är ett parti för vanligt folk. En huvuddel av de ”vanliga” människorna är emot vinster i välfärden. Även en majoritet av hela svenska folket. SD höll med.
Näringslivet, som tjänar storkovan på vinster i välfärden, såg ett problem. SD var en kraft att räkna med och måste gå med på systemet att riskkapital får ta våra skattepengar för att barn ska lära sig läsa – om det kan ske till absolut lägsta kostnad så att en rejäl slant blir över. Näringslivet bjöd SD:s ledning till fint möte. Därefter var Jimmie för vinster i välfärden.
SD och brottsligheten
Kriminalitet: SD vill vara tuffast mot kriminaliteten. Främst för att man hävdar att den enbart beror på invandring. Jobbigt blev det dock när Åkesson till sitt bröllop personligen bjöd in en känd gängkriminell. SD-ledaren försvarade sig som han alltid gör vid en skandal– inte hört något, inte sett något, inte förstått något. Ställdes det krav på hans avgång? Glöm det! SD-folkets dyrkan av Jimmie är nämligen av nordkoreansk kaliber. Ingen skugga får falla på den himmelske ledaren från Sölvesborg. Kanske ska han kallas Kim Jimmie-un?
SD:s falska outsiderimage
Outsiderrollen: Partiet vårdar sin outsiderimage. Ändå styr man genom Tidöavtalet Sveriges regering med fjärrkontroll. Ekvationen är svår: kan man vara anti sig själv? SD försöker. Men hur hålla kvar de anhängare som vill vara outsiders när partiet i själva verket står på trappan till regeringskansliet?
Jimmie kastar därför ut köttben för att hålla alla nöjda. Lite Swexit går alltid att vädra som håller EU-hatarna glada. Ryssvänner stryks medhårs genom att ifrågasätta stödet till Ukraina. Vilda-västern-romantiken frodas då partiet i Europa-parlamentet anser att Sverige bör genomföra utomrättsliga avrättningar på främmande mark.
Hinner SD med i en värld där allt snurrar snabbare? Där mindre av debatten läggs på SD:s agendor: främlingshat och avsky mot ”sosseri”. Vad det senare omfattar är oklart. Är det allt som SD inte gillar?
Tycker ni som jag att ”Kim Jimmie-un”, ser sliten ut? Måhända inte märkligt. Vindflöjlar gör en yr i huvudet.
lars.thulin@opulens.se
