POLITIK. Vad var det som egentligen hände på slottet när Tidöavtalet förhandlades fram? Lars Thulin reflekterar över detta och avtalets fatala konsekvenser
POLITIK. Lars Thulin skriver i veckans krönika om politikers oförmåga att be om ursäkt för begångna misstag och hur detta förgiftar det politiska samtalet. Han ger oss tre exempel: JD Vance, Carl-Oscar Bohlin och Jimmie Åkesson.
DEMOKRATIN. ”Så folket har själva skapat Donald Trump och hans likar,” skriver Lars Thulin som varnar för den populism som sprider sig över världen och utgör ett mycket allvarligt hot mot demokratin.
FJÄRRKONTROLL. “Hur SD kunnat nå så långt att de styr Sverige med fjärrkontroll, kommer att utredas i otaliga avhandlingar,” skriver Lars Thulin, som är starkt kritisk mot regeringens undfallenhet.
PARADOX. Lars Thulin skriver om den demokratiska paradoxen, att demokratin lätt kan avlägsnas med dess egna regler. Och hur förändringarna kommer smygande.
GAYKULTUR. Det var med Rikard Wolff som med Pet Shop Boys. Behövde han verkligen ge ut en övertydlig “komma ut-sång”? Vem med minsta möjliga känselspröt förstod inte? Och en ännu viktigare fråga, vad spelar det för roll?
Jan och Jimmie, se där ett äkta radarpar. Som pyromanen och byfånen som går runt med en falsk brandmansdräkt. Den ena ser till att folk blir oroliga genom liberal politik (urholkad arbetsrätt, utförsäljning av allmännyttan…) och sen kommer den andra och försöker lugna folk med fagert tal om äldre tiders trygghet och guldålder. Men så…
KULTURBEGREPP. I sin debut som Opulenskrönikör skriver Myra Åhbeck Öhrman om SD:s kultursyn. Krönikan handlar bland annat om Nick Borgen och begreppet “destruktiva kulturyttringar”. Och svaret på frågan — vad är egentligen svensk kultur?
FARLIGT TANKEGODS. I Sverigedemokraternas principprogram talas det om ”nedärvd essens”. Melker Garay funderar, så här inför valet, över detta faktum och vad som skulle kunna tänkas vara SD:s egen essens.