LYRIK. Poeten Mi Tyler är bosatt i Malmö och skriver såväl dikter som libretton. Hon har medverkat i Opulens tidigare med såväl dikt som essä. Nu har Mi Tyler skrivit en dikt om en särskild form av sorg som det sällan talas om. Vi är tacksamma för att få publicera den.
Små steg som aldrig togs
Än fladdrar ljus i fönstren
långt efter att vi fallit i sömn,
och i hallen anas ekon
av små steg som aldrig togs.
Och havet därute fortsätter andas
som det gör för var och en:
medan några hjärtan värker tyst
rullar världen vidare.
– Så håll om mig när mörkret faller,
när sorgen sipprar genom väggar
för det finns avsked som stannar kvar,
en sista glimt av vintrigt ljus.
Ännu lyssnar vi i tystnaden
efter ljud som aldrig kommer,
än trevar jag med skälvande händer
efter hon som inte går att nå.
Och varje gest av omtanke blir helig
sedan natten blev oändligt djup,
ett ensamt gravljus på en kyrkogård
medan den frusna världen sover.
– Så håll om mig när mörkret faller,
när sorgen sipprar genom väggar,
för det finns avsked som stannar kvar,
en sista glimt av vintrigt ljus.
Det finns mornar kalla, färglösa
när alla fåglar flyger lågt,
och himlen över tomma gator
lyser vit som nyfallen snö.
Men nåden lever i små ögonblick,
i en hand som inte släpper taget,
i en röst som håller sig tätt intill
när världen glömt att andas.
– Så håll om mig när mörkret faller,
när sorgen sipprar genom väggar,
för det finns avsked som stannar kvar,
en sista glimt av vintrigt ljus…
info@opulens.se
