FILM. I veckan som gick förhandsvisade flera universitet och musikorganisationer Sisters with Transistors, en film om kvinnliga musiker inom elektronisk musik, vilket också kombinerades med paneldiskussioner. Andreas Engström såg filmen om de kvinnliga pionjärerna och känner igen berättelsen.
Det är med nyfikenhet blandad med viss skepsis jag slår mig ned framför datorskärmen för att se filmen Sisters with Transistors. Det har med min generella skepsis till hajpar att göra, men inte enbart. För… borde jag inte sett det här tidigare?
I intervjuer och arkivmaterial får vi möta Pauline Oliveros, Daphne Oram, Delia Derbyshire, Maryanne Amacher, Éliane Radigue, Bebe och Louis Barron, Suzanne Ciani, Laurie Spiegel och några till. Forskare och musiker kommenterar och ciceron är ingen mindre än Laurie Anderson. Är man intresserad av elektronisk musik och inte känner till namnen så kan jag absolut rekommendera filmen. Men, det känns som jag sett den tidigare. Jag har inte bara hört musiken, jag har sett klippen, hört berättelserna, narrativet.
Pauline Oliveros hör sedan länge till samtidens klassiker. Det går att läsa om henne i Nutida Musik redan i slutet av 60-talet. Jag recenserade Éliane Radigues skivor för kanske 15 år sedan och översatte även en essä om henne. Maryanne Amacher har haft en karriär i Berlin sedan 80-talet. Själv minns jag den fantastiska utställningen 2006 när hon med sina klanger intog varenda skrymsle av Parochialkirche. Och så utställningen på Bonn Hoeren 2014 där det också visades Elisabeth Schimana och Elena Tikhonavas film. Jag recenserade utställningen om Daphne Oram i London 2011, minns en fantastisk föreställning om paret Barron i Sophiensaele i Berlin från samma tid. De flesta av namnen finns väl representerade på skiva sedan ett par årtionden. Ja, så här kan jag hålla på.
Här odlas en genikult som går på kurs mot den manliga genikult som ofta samtidigt ifrågasätts.
Det tar emot att kritisera något som i grunden är gott – att i den samtida konsthistorien lyfta på stenarna, avtäcka, berätta, analysera och finna nya perspektiv. Problemet är att narrativet kring kvinnliga elektronmusiker är direkt separatistiskt. Det talas om ”pionjärer” som ”hör ljud i sitt inre” och gör ”radical sounds” – revolutionärer i förtruppen där enbart de själva ingår. Här odlas en genikult som går på kurs mot den manliga genikult som ofta samtidigt ifrågasätts. Klyschorna upprepas i artiklar och i välment affirmerande recensioner.
En som inte omnämns i filmen är Else Marie Pade. I en intressant och väl underbyggd artikel för ett par år sedan skrev redaktören för danska tidskriften Seismograf Sune Anderberg om en kapplöpning i återupprättandet av Pades storhet, radikalitet och genialitet. Pade framställs som utanför och opåverkad av sin samtid, inte i dialog med den. Sättet att isolera och sätta på piedestal, psykologisera och sammanblanda konst och liv är något som går igen i berättelser om kvinnliga elektronmusiker. Även i böcker, från Tara Rodgers Pink Noises till Elisabeth Schimanas Versteckt Verbunden/Hidden Alliances från i fjol.
I Sisters with Transistors får man visserligen viss inblick i hur de jobbade konstnärligt. Jag efterlyser mer av detta, att i stället för lösryckta berättelser om genier mot strömmen tolka konsten och individerna i sin konstnärliga och kulturella miljö. Se den elektroniska musikhistorien i ett annat ljus, för det behövs.
För det finns skevheter i hur samtidens elektroniska musikhistoria brukar tecknas. Centreringen vid det abstrakta verket i fix media innebär att verk som inte är optimerade för band/cd tenderar att förbises (exemplet Amacher). Den elektroniska musiken har flera parallellhistorier, som sound design och filmmusik, som heller inte analyserats tillräckligt (exemplet paret Barron, Derbyshire och Oram). Alltför stort fokus har också legat på de stora elektronmusikstudiorna vid radio och universitet samt vissa festivaler – en värld av hierarkier befolkad av grindvakter.
Kanske är tiden nu mogen för att ta steget från de skissartade biografier så som de föreligger i filmer, böcker och radioprogram för att med de perspektiv som trots allt utvecklats de senaste decennierna diskutera en mer integrerad allmän historia om den elektroniska musiken. Med tanke på att de paneldiskussioner som arrangerades i samband med filmvisningarna inte minst verkade vilja diskutera dagens och framtidens musiklandskap känns detta högst angeläget.
andreas.engstrom@opulens.se
