Vår tids rädsla för klarspråk
PARTIPOLITIKEN. “Så här ett år in i pandemin håller partipolitiken och de medier som är satta att bevaka den på att abdikera från uppdraget att verka som redskap för utkrävande av ansvar”, skriver Nathan Hamelberg.
Alla arbetstillfällen är inte goda
STÄDHJÄLP. “När vi pratar om vilket samhälle vi vill leva i kommer det alltid leda till ett oerhört splittrat och ojämlikt samhälle om vi enbart utgår ifrån oss själva”, skriver Samira Ariadad.
Vårt mänskliga känslomässiga lidande
PSYKISK OHÄLSA. “Låt byråkratiska regelverk och stelbenta rekommendationer, felmedicinering, skuldbeläggande och synen på lidande som destruktioner, felkonstruktioner, bli ett omänskligt minne blott”, skriver Anna Sanvaresa.
Döden har fått en mer vardaglig framtoning
LIVSVILLKOR. “De äldre, och kanske än mer de yngre, som dött av skilda orsaker sörjer vi nu mer öppet. Döden behöver inte döljas på samma sätt som tidigare”, skriver Crister Enander.
Bilarna tycker inte om mig
TANKESPEGLAR. “I denna tid vill man inte ha såna där fjantiga bilar som dominerade vägarna på sjuttiotalet, med stora runda framlyktor, och grillar som log på ett nästan oskuldsfullt sätt.” Christian Wåhlander funderar över varför dagens bilar ser så onda ut.
Bittergökar i alla länder förenen er
HYSA AGG. “Här behövs ett räkneverk som mäter halten av bitterhet inombords och i samhället. En app som varnar för stigande bitterhet, likt luftföroreningar och oväder”, skriver Erik Cardelús.
Pyrrhusseger över Wall Street
ANTIETABLISSEMANG. En synkroniserad aktion från småsparare på nätforumet Reddit fick utdömda datorspelsförsäljaren Gamestops aktie att skjuta i höjden. Wall Street fick en näsbränna, men historien lär oss att det sannolikt inte kommer att förändra någonting.
Till slut finns bara avgrunden kvar
POLARISERINGEN. “Ribban för anständighet och liberala ideal har aldrig varit lägre”, skriver Myra Åhbeck Öhrman och funderar på om de som steppar åt höger drivs av ren desperation eller en känsla av medvind.
Vill vi ha det så här?
NYA SKUGGAN. Lik på lik, staplade på hög i en nerlagd åldringsvård och privatiserad vinstekonomi borde väcka även tankedöda megafoner, skriver Crister Enander.