FOLKMORD. “Ann Linde kallar på Twitter det som hände 1915 ett massövergrepp, en språklig fintlighet som är skamlig”. Ivo Holmqvist skriver om hur pressen på Sveriges utrikesminister och regering ökar efter Joe Bidens erkännande av massakern på armenier under första världskriget som folkmord.
FRIHETSDRÖMMEN. “Nu när 1 maj närmar sig, och vi inte har möjlighet att samlas, demonstrera, kan vi leka med tanken att vi är communarder i Paris mellan 18 mars och 28 maj?”, skriver Anna Sanvaresa apropå att det i vår är 150-årsjubileum för Pariskommunen.
KULTURARBETARE. I ett samhälle där allt förstås som antingen politik eller ekonomi blir det svårt att motivera varför någon ska lägga tusentals timmar på att lära sig spela trumpet. Nyttotänkande har undergrävt idén om kulturens egenvärde, anser Lars Anders Johansson.
EFTERTANKAR. “Vi kan inte bygga ett system runt att upprättelse vid sexualbrott är någon form av hämnd, när antalet som fälls av domstol eller folkdomstol knappt går att räkna i procentenheter”, skriver Myra Åhbeck Öhrman.
OFFENTLIGA DISKUSSIONEN. “Engagemang förutsätter ork och tid, därför hör demokratidiskussionen ihop med arbetslivsfrågor. Till att börja med en radikal minskning av den tid som de flesta av oss ägnar åt lönearbete”, skriver Göran Dahl.
MENINGSFULLT. Jag tittade in på sociala medier igen häromdagen och höll på att få hjärnblödning. Vartenda dagslända till klickbete håller på att bli projektionsyta för en rasande debatt om en medieelit och ”samhällskollapsen”.
BRANDFACKLA. “Att många okritiskt och oreflekterat överför det amerikanska rasproblemet till Sverige vittnar om historielöshet och bristande analys”, skriver Erik Cardelús i sin brandfackla mot kontraproduktiv identitetspolitik.
VÅRDPOLITIKEN. “Det är nästan så att man kan tro att högern vill göra sin ideologi mer relevant genom att bevisa att politiken inte kan ta hand om viktiga samhällsnyttor”, skriver Amra Bajric.
OMTVISTAD EXPERTIS. “SD har av uppenbara skäl inte så mycket emot att backa en akademiker som anklagas för islamofobi.”
