LYRIK. Öronen i jorden är Kerro Holmbergs åttonde diktsamling. “Det är imponerande, men för mig är hon en ny och mycket trevlig bekantskap”, skriver Thomas Almqvist.
Öronen i jorden av Kerro Holmberg
Pequod Press
Kerro Holmberg, född 1959, bor i Stockholm, där hon verkar både som poet och bildkonstnär. Hon debuterade som poet 2002 med diktsamlingen Där jag är där du är.
Till skillnad från hennes målningar är hennes dikter något som hon lyssnar av, något i tankarna som plötsligt trampar igenom den morgontunna isen. För henne är dikten en rytm, en snubbling som slår an mot ett minne, en hetta, en saknad. Hon kommer gärna på sina dikter medan hon ägnar sig åt annat.
I hennes konst handlar det om det visuella, men det visuella är också viktigt i hennes dikter. Här är också ljuden och hörseln av betydelse, vilket inte minst märks i diktsamlingens titel, ”Öronen i jorden”. Tidens gång är ett viktigt motiv för henne och hon rör sig i dåtid, samtid och framtid.
Månaderna, veckorna, dygnen
att knappt tordas titta
Hela tiden vika in i glömskans kuvert
fröna från i fjol
Dokumenterandet av det som för-går
som jag för-sår
Tomhet och tystnad pressas likt en natt
Minne, lycka och skräck förbinds med sjöar, innanhav och öar. Här finns en insikt om alla förluster, de redan upplevda och de kommande, som stiger som ett vatten. Dikten ropar efter en planka att klamra sig fast vid, efter fönsterluckorna som kan släppa in det gröna ljuset.
Många av dikterna är av existentiell natur, där hon skriver om vad det innebär att vara människa. Dikterna förhåller sig till vardagen och utstrålar en stark självmedvetenhet i sin egen rätt och är nästan alltid ordentligt förankrade i ett verklighetens landskap.
Här finns både vemod och skönhet och en del av dikterna är till och med sagolikt vackra. Jag tycker också om friskheten i det personliga uttrycket, där språket är nästan alltid naket och direkt. På ett ganska lågmält sätt funderar hon över livet och människan.
Även om Holmberg är en underfundig poet finns här inga konstigheter i bildspråket, som hela tiden känns kristallklart, vilket ger en ytterst genomskinlig poesi. När hon är som bäst skriver hon mycket kortfattat och koncentrerat och behöver inte många ord för att måla upp ett scenario med meningsfullt innehåll.
Det kommer förbi svarta vingar,
stora sotflagor under ögonlocken på natten
Mörkare än det släckta rummet,
mörkare än kroppen under skinnet
Jag hinner aldrig fråga
Öronen i jorden är Kerro Holmbergs åttonde diktsamling. Det är imponerande, men för mig är hon en ny och mycket trevlig bekantskap.
thomas@opulensforlag.se
