VELIGHET. ”Nato är som kärnkraften. Vi ansluter. Och ansluter inte. Men hoppas ändå att vi är anslutna och får hjälp när det behövs”, skriver Lars Thulin.
ANTISEMITISM. ”Det borde vara en smula besvärande för partiet vars främsta strategi de senaste åren varit att oja sig över orättvisa brunsmetningar och som tjatat om hur Israelvänliga de är.” Myra Åhbeck Öhrman skriver om Sverigedemokraterna apropå Israels avståndstagande från partiet.
SEGREGATION. Vad kostar det att bli sedd som svensk? Svar: 90 miljoner. I alla fall om man får tro den nya Viaplay-komedin ”Suedi”. – Jag har saknat en film där vi kan skratta med varandra, inte åt varandra, säger regissören Manuel Concha.
NYORD. ”Så från ”zlatanera” till ”thunbergera” går en kärlekens rosenröda glädjetråd. Och här kan vi stanna upp, klappa oss själva på axeln och vara Sverigevänner alla tillsammans”, skriver Erik Cardelús.
FRAMTIDSRÄDSLA. Valåret 2018 är symbolmättat i Sverige. Hundra år sedan demokratins genombrott 1918. Femtio år sedan idéernas utmaning mot idyllen 1968.
”Det är våra traditioner som gör oss till svenskar. Men makteliten vill ta dem ifrån oss”, sa Sverigedemokraternas Mattias Karlsson i sitt tal i Sölvesborg i lördags. Hur är det möjligt att SD trots sina opinionsframgångar fortfarande lyckas framställa sig själva som underdogs?
LAGOM. ”Mrs. Åkerström hävdar att begreppet kan härledas till vikingarnas solidariska dryckesseder. Mjödhornet gick laget runt, ingen drack för djupt, ingen fick för lite, till alla lagom mycket, ingen blev utan”, skriver Ivo Holmqvist.
Jag tror många tänkte samma sak när de såg rapporter om flaggviftarna på Medborgarplatsen som skanderade ”ut med packet”, ”inga afghaner på våra gator” och i något fall hoppades att de sittstrejkande skulle bli våldtagna.