PROSA. Sympati för djävulen av Johan Heltne kan läsas som en övning i asketism. Men det är inte mat och husrum författaren väljer att avstå från, utan den åsiktsmässiga tvärsäkerheten – som i våra dagar har kommit att betraktas som alltmer av en dygd, skriver Vincent Flink Amble-Naess.
LITTERATURKLIMATET. “Trots den dubbelhet och ängslan som många av oss känner inför vädret i vardagslivet, framkommer det inte riktigt när vi skriver. När allt fler områden avkrävs ansvar är frågan om den samtida fiktionen kan undvika en etisk skyldighet att engagera sig i klimatkrisen?”, skriver Elina Sahlin.
POESI. Hanna-Linnea Rengfors lyckas skriva rakt och precist, med lätt penna utan att bli övertydlig, skriver Carolina Thelin som läst diktsamlingen Närhetsprincipen.
KANON. Alla numera kanoniserade författare har inte bara rönt motstånd när det begav sig; de har alla tolkats och omtolkats. Så kommer det naturligtvis också att gå med vår tids författare, skriver Carsten Palmer Schale.
ROMAN. Serotonin är en roman om en civilisation på väg att äta upp sig själv, och om mänsklig sorg och övergivenhet — skriven av en utmärkt stilist som vet exakt när och hur han ska trycka till på samtidens ömma, infekterade punkter, skriver Elisabeth Brännström.
POET. Helena Lie är Opulens redaktör för avdelningen Prosa & Poesi men också själv poet. Dessa fem dikter är ur det pågående projektet Genealogin som kretsar kring arv, rötter och härkomst.