POESI. Hanna-Linnea Rengfors lyckas skriva rakt och precist, med lätt penna utan att bli övertydlig, skriver Carolina Thelin som läst diktsamlingen Närhetsprincipen.
Närhetsprincipen av Hanna-Linnea Rengfors
it-lit förlag 2020
I år debuterar Hanna-Linnea Rengfors både som poet och romanförfattare. Nu med diktsamlingen Närhetsprincipen och i september med romanen Candy. Men för Opulens läsare är hon redan bekant då hon två gånger varit bland pristagarna när Opulens anordnat novelltävling. För novellen Advent erhöll hon Opulens stipendium i kategorin Prosa & Poesi.
Närhetsprincipen är en tung diktsamling om våld, katastrofer och övergrepp. Samtidigt ger layouten med det rosa bokomslaget med blombuketter i mitten ett ”feminint”och skört intryck – även om man vid närmare granskning ser att blommorna ligger på en brottsplats. Denna kontrast mellan form och innehåll är både förvirrande och genial. Det är ju oss bräckliga varelser det handlar om trots allt.
Vilka katastrofer har jag varit med om? Förutom den rådande coronaepidemin är jag ganska förskonad. Men när jag läser Rengfors dikt Barricades som beskriver terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 2017 tänker jag på våren och sommaren 2001. När EU:s finansministrar möttes i Malmö under våren samlades över 2000 personer för att demonstrera. Polisens brutala ingrepp var fullständigt oproportionerligt till den från början helt fredliga demonstrationen. Det var uppenbart en förberedelse inför toppmötet i Göteborg några månader senare, där demonstranten Hannes Westberg blev skjuten av polis. Jag och min man hade vår femårige son och halvårsgamla dotter med oss och den skräck jag kände inför ordningsmakten, både i Malmö och i Göteborg, kommer alltid vara inristad i min kropp. När Rengfors beskriver paniken diktjaget känner över att barnen drabbas, vare sig de sitter med framför nyhetssändningar eller är där, på plats, då kommer det så nära.
Med utgångspunkt från terrordådet i Stockholm och omsorgen om de som står oss närmast bygger Rengfors upp sin diktsamling. Hon lyfter in de amerikanska fredsdemonstrationerna mot Vietnamkriget, krigsrapporteringar från kriget i Syrien, radiumförgiftade fabriksflickor, Hiroshimas offer och vulkanvintern 1783 på Island. Allt pågår samtidigt, det som hände då är en del av det som händer nu. Det är bara så att om det inte berör oss direkt är det svårt att ta in.
någon kallar det en skevhet i närhetsprincipen
var är respekten
när bilden är från en turkisk strand
när massakern är på en syrisk gata
när det inte är våra barn
här
nu
hos oss
I Radium girls möter vi de kvinnliga fabriksarbetare som målade urtavlor i självlysande färg i United States Radium Corporations fabrik i Orange, New Jersey, runt 1917 och några år framåt. Kvinnorna slickade på penslarna för att ge dem en fin spets och fick på så sätt i sig dödliga mängder av radium. Ägarna försäkrade kvinnorna att färgen var helt ofarlig trots att de drabbades av strålsjuka, fick anemi och nekros i käkarna. Fem av kvinnorna, som kom att kallas “radiumflickorna” i det uppmärksammade fallet, drev en rättsprocess och har en betydelsefull plats i arbetarrörelsens historia i USA. Dikten är en av de starkaste i samlingen.
Rengfors lyckas skriva rakt och precist, med lätt penna utan att bli övertydlig. Det kunde annars vara lätt hänt med tanke på allt hon vill få in under lyrikens snäva ramar. Sen har jag vissa invändningar kring formgivningen. Boken är på 282 sidor men väldigt luftig. Ja, dikterna ska ta plats – men så många onödiga blanksidor! Slarvigt tycker jag när det till och med finns helt blanka fram- och baksidor insprängda mellan de olika kapitlen. Ett smolk i den annars så välsmakande bägaren.
info@opulens.se
