CORONAKULTUR. Känner du ett behov av att skrika ut din ångest och frustration över pandemin? Mathias Jansson tipsar om hur du kan hantera det hela på ett kultiverat vis.
Det här året har man vid flera tillfällen känt att man bara skulle vilja skrika rakt ut av frustration och ångest. Men skrik inte för döva öron utan ring istället +1-561-567-8431 och dela med dig av ditt skrik i ett pågående konstverk. Det är konstnären Chris Gollmar som öppnat skriklinjen “Just Scream!” som samlar in våra skrik till den 21 januari 2021.
För den där ångesten kan verkligen dyka upp när som helst, som när man promenerar med sina vänner på en bro i Oslo en sommarkväll, då himlen är sådär vackert röd-gul. Då kan det plötsligt hända: ”Jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen” skriver konstnären Edvard Munch om tillkomsten av tavlan ”Skriet” (1893).
En annan konstnär som också skrikit en hel del är Marina Abramović som i performanceverket ”Freeing the Voice” från 1976 skrek och skrek och skrek tills hon helt tappade rösten. Jag förmodar att hon känner en viss släktskap med Munch för under hösten 2013, vid 150-årsjubileet av Munchs födelse, skapade hon vid Ekebergsparken, med vy ut mot Munch upprörda landskap, en performance där 300 av Oslos invånare skulle skrika för att hylla ”Skriet”. Abramović avtäckte sedan ett mer permanent verk, som bestod av en tavelram där varje besökare sedan kunde återskapa sitt eget ”Skriet” och naturligtvis ta en bild.
Skriket fungerar som en varningssignal till gruppen att något händer i omgivningen. Ett lejon hoppar fram ur busken, vi skriker högt av rädsla, så de andra i gruppen kan komma till undsättning, eller lägga benen på ryggen och rädda sig. Det räcker kanske med att en i gruppen blir lejonföda? Det är därför vissa personer av ren reflex skriker till när de ser skräckfilm och monstret hoppar fram bakom dörren. För oss andra vana skräckfilmsentusiaster som inte blir rädda för ett monster, kan det istället vara vännens oväntade skrik som får oss att hoppa högt ur soffan och ställa oss i försvarsposition.
Ibland när känslorna svallar över, måste man helt enkelt lämna rummet och gå in i ett annat rum för att ventilera sin frustration, så att man sedan kan gå tillbaka till mötet eller till sina barn och behärskat försöka förklara för dem varför de har fel. Konstnären Babak Golkar har i ett citat sagt att ”When logic fails to explain, it becomes natural to scream”. Han har för ändamålet skapat “Scream Pots”, som är stora lerkrukor där besökarna i utställningen kan skrika ut sin frustration och frigöra den negativa energi som de bär inom sig. Krukorna är drejade så att ljudet försvagas och mattas av. Även konstnären Kylin O’Brien har tagit fasta på vårt behov att ventilera våra känslor. I installationen ”Scream Room”, som är ett rum stort som en garderob med vita ljudisolerade väggar, kan besökaren gå in och skrika ut sin frustration.
Golkars skrik-krukor får mig att tänka på myten om kung Midas. Midas är mest känd för att han önskade sig förmågan att allt han rörde vid skulle bli till guld, men han hjälpte också till att lösa en tvist mellan två gudar (den som kan sin antika mytologi vet att man aldrig ska beblanda sig i gudarnas tvistemål). I vilket fall tyckte Midas att Pan spelade mycket bättre musik än Apollo, vilket gjorde Apollo så rasande att han tackade Midas genom att ge honom åsneöron.
Nu är det inte så roligt att gå omkring med åsneöron om man är kung, så Midas gjorde allt för att dölja dem. Men han var lite fåfäng och ville ha en vacker frisyr (att det långa håret skulle dölja åsneöronen tänkte han nog inte på), så han kallade på sin frisör och fick honom att svära på att inte avslöja för någon att han hade åsneöron. Frisören klippte Midas, men vissa hemligheter är för svåra att bära och för att inte förgås av denna tunga börda, grävde frisören en grop vid stranden och skrek i hålet ”Kung Midas har åsneöron!” och grävde sedan igen hålet. Hålet var alltså en tidig version av Golkars ”Scream Pots” och Kylin O’Briens ”Scream Room”. Allt hade varit frid och fröjd, om det inte på platsen växt upp en vassdunge som i vinden vajade och skvallrade “Kung Midas har åsneöron!”
En grupp med stor ångest är annars studenter, helst när det börjar närma sig tenta och de inser att de nog har festat mer än läst på inför provet. Men studenterna har löst problemet på ett kreativt sätt. Delphivrålet och Flogstavrålet är en tradition där studenter från området Delphi i Lund respektive Flogsta i Uppsala öppnar sina fönster och skriker ut sin ångest. Det finns olika legender om hur det hela uppstod, men sedan 80-talet har det iallafall vrålats från studentboenden. Ett förnuftigt sätt att hantera sin ångest på. Om det dessutom hjälper för att förbättra tentaresultaten förtäljer inte historien.
Vi hjälper författare och kreatörer att formulera sin idé, att hitta rätt tilltal och att nå ut.
Alla skrik behöver nu inte vara sprungna ur ångest och rädsla. Det finns också glädjeskrik.
”Bli inte rädd Birk, sa Ronja. Nu kommer mitt vårskrik! Och hon skrek, gällt som en fågel, ett jubelskrik så att det hördes långt bort i skogen.”
Det hade väl varit härligt om vi alla till våren kunde byta ut våra ångestskrik mot ett vårskrik av glädje när vi har fått ett vaccin mot covid-19 och kan gå ut i vårsolen och börja träffa och krama om våra nära och kära igen.
MATHIAS JANSSONinfo@opulens.se
