Recept

NOVELL. Jacob Härnqvist har skrivit en raffinerad novell om vad som kan ligga dolt och bortglömt i ett vindsutrymme. Det är en text om mörka vrår och hur det förflutna kan kasta en skugga över nuet.  

Recept

Jag hittade det här receptet på vinden. Chocken och förnedringen går inte att förmedla med ord eller toner eller färger eller former eller på något som helst sätt. Hade jag kunnat hade jag helst gjort det i former tror jag. Hade jag kunnat bygga en skyskrapa som monument över min skam hade jag gjort det. Och kunde jag skapa ett berg av min skuld hade jag satt igång direkt. Annars tänker jag mig min skam mycket som ett slags roterande struktur som en virvel eller spiral.

Den rör sig inte men ser ut att röra sig.
Men hur som helst.

Det här receptet dök upp på vinden när jag letade efter mitt tråkiga ting. Jag vill inte säga vad det är för då kommer ingen att bry sig om det jag verkligen vill berätta. Jag trodde i alla fall att mitt tråkiga ting låg i lådorna med flyttgrejer från nån gång för väldigt länge sen. Men det gjorde det inte. Det fanns inte heller i någon av dom svarta sopsäckarna med kläder och andra textilier eller i kartongerna med jultillbehör som är så otroligt svåra att lyfta utan att någonting skört spricker och man blir rädd att skära sig på underarmarna.

Eller i lådorna med böcker.
Verkligen inte där.

Däremot blev jag lite nyfiken när jag rotade runt där i lådorna med böcker och hittade ett par gamla volymer som väckte mitt intresse. Jag berättar helst inte vad dom hette eller handlade om eftersom jag helt enkelt aldrig skulle kunna sluta prata om det då. Hur som helst visste jag inte att familjen hade dom.

Jag trodde inte att vi var såna.
Men då är vi väl det.

Jag visste inte om jag skulle vara chockad eller lättad eller förvirrad så jag blev förmodligen lite av varje. Kanske mest förvirrad. Inte chockad. Det var i alla fall förvånande att morfar och mormor var inblandade och att det skrevs om dom där sakerna utomlands men inte hemma i Sverige. Vilka tidningar och länder vill jag inte gå in på. Det var hur som helst i en av dom där böckerna jag hittade receptet med hans kåldolmar.

Eller hans recept på kåldolmar.
Kåldolmsreceptet.

Jag har alltid hatat kåldolmar och trivts ganska bra med det. Jag tycker naturligtvis att dom påminner om det manliga könsorganet. Och det är ju hela avsikten. Det finns ingen som helst mening att göra en maträtt som liknar en penis om man inte vill göra en maträtt som liknar en penis. Jag anser att barn borde förskonas från att äta saker som liknar könsorgan på vuxna människor. Vuxna människors könsorgan. Dom vuxnas könsorgan. Det sänder destruktiva signaler och är naturligtvis förvirrande för barnen när dom äter. Det kan verka petigt men det finns många fler exempel på maträtter som har olycklig visuell släktskap med olika aspekter på människan. Det finns ett stort antal soppor som liknar urin. Ganska många maträtter liknar kött. Kokta ägg ser ut som ögon.

Jag kan räkna upp många fler.
Det kanske inte är just därför jag hatar kåldolmar men ändå.
Det kändes viktigt att säga.

Hur som helst hittade jag hans recept på kåldolmar och tog ut receptet där det låg placerat mellan två boksidor och jag undrade om det kunde vara värt pengar på auktion. Jag har hört berättelser om liknande situationer och tänkte att det var ett lätt sätt att dels bli av med receptet och dels få in pengar till saker vi behövde där hemma och då främst i köket. Så jag kontaktade en auktionsfirma och visade dem det där lilla handskrivna pappret. Deras svar var alldeles för egenartat och absurt för att gå in på här. Men till min förvåning förstod jag att det var kriminellt att äga någonting skrivet av honom. Han var tydligen något slags politiker för länge sen och ingen som folk ville befatta sig med längre. Det gick bra så länge han skapade jobb och byggde motorvägar till höger och vänster men nu ville man både komma ihåg honom och glömma honom på samma gång och kunde inte riktigt bestämma sig och man pratade om skandaler och invasioner och enorma brott. Att jag inte kände till allt detta verkar kanske underligt. Men då får man komma ihåg att jag varit sjuk i långa perioder och ofta på resande fot för att kompensera inkomstbortfallet.

Själva receptet var annars ganska harmlöst. Man skulle använda vitkål som omslag och sen lite vad man ville som fyllning. Man kunde till exempel ha kött eller grönsaker. Ingen skulle förmodligen lägga sig i det. Det skulle hur som helst inte gå att se utanpå. Jag försökte till varje pris få auktionsbyrån att ta emot receptet eftersom jag tyckte att det var onödigt att ha det liggande och för att kåldolmar verkar ganska frånstötande på mig. Auktionsbyrån fortsatte att säga nej. Till slut erbjöd jag dem receptet helt gratis. Inte ens det fungerade så jag brände upp receptet ute på gräsmattan Det gick ganska fort eftersom det bara var ett enstaka papper. Knappt tillräckligt för att värma en liten insekt. Men det var en vacker liten låga. Och det var nog rätt beslut. På det här sättet tillhör receptet hela världen. En del saker är dessutom vackrare när dom brinner. Och askan är så len mot fingrarna.