PROSA. Dagarna, dagarna, dagarna av Tone Schunnesson äger inte den friskhet och charm som gjorde Tripprapporter intressant. Det är en välskriven och snygg roman men den kommer inte att finnas kvar i mig särskilt länge, skriver Carolina Thelin.
LEVANDE HISTORIA. Boken lämnar sina spår av lidande och mänsklig ondska efter sig. Påminnelsen om allt det vi inte får glömma – och det som aldrig mer får hända, skriver Carsten Palmer Schale, som läst Martin Klepkes Kanalerna i De Kooi.
ROMAN. Trots allt är läsningen av Rushdies senaste roman Quichotte lite som att spisa en måltid där det mesta består av bilder, eller bilder av bilder, av maten. Det är inte enbart tillfredsställande, skriver Nette Wermeld Enström.
PROSA. Den danska klassikern Har jag varit här förut av svenskfödda Sandra Holm har nu översatts till svenska. Anna Remmets har läst romanen och konstaterar bland annat att ”den ofta rytmiska prosan skvallrar om att den som håller pennan dessutom är poet.”
ROMAN. Akwaeke Emezi är en icke-binär amerikansk-nigeriansk författare som skriver om sina egna erfarenheter. ”Hen gör det till stor litteratur. Sötvatten går på djupet, författaren väjer inte för någon grymhet. Insiktsfullt, oemotståndligt levande och blodigt vackert,” skriver Camilla Carnmo.
PROSA. Det här är en roman som är sorglig, men rik på värme och bildning, skriver Bo Bjelvehammar som läst Göran Greiders bok om Dan Andersson och Märta Larsson.
PROSA. Karin Brunk Holmqvist är som alltid lättsam och skriver med stor närvaro och humor om enkla, vanliga människor på ett varmt och inkännande sätt, skriver Bo Bjelvehammar.
PROSA. Detta är en kompetent, vacker och språkmässigt intressant debut, skriver Elisabeth Brännström, som läst Anna Järvinens Dröm natten till idag.
LITTERATUR. Meningarna kan läsas som ännu ett vittnesmål från den inbilska intellektuella överheten, en klass som är lika emotionellt nerkyld som den är fattig på kött och blod och äkta medmänsklighet, och därför farlig, skriver Nette Wermeld Enström.
PROSA. Jag känner nog allmänt sett att Håkan Nesser verkar lite trött, men visst finns det småfinurliga och humoristiska draget kvar i hans skrivande, skriver Bo Bjelvehammar.
