Miriam Toews övertygar med vital berättarkonst

ROMAN. Thomas Almqvist har läst Miriam Toews roman ”En vapenvila som inte är fred” med stor behållning och hyllar hennes vitala berättarkonst.

En vapenvila som inte är fred av Miriam Toews
Översättning: Erik Andersson
Rámus

Miriam Toews föddes 1964 i Steinbach i Kanada, men bor i dag i Toronto, Hon växte upp i en mennonitfamilj. Mennoniterna är en protestantisk, anabaptistisk frikyrka, som har sina rötter i reformationen på 1500-talet.

Toews är i dag en av Kanadas mest framstående och mest populära författare. Hon debuterade 1996 och har nu fyra böcker översatta till svenska, ”Kvinnor som pratar”, ”Ensamma strider”, ”Mina futtiga, små sorger” och den nu aktuella ”En vapenvila som inte är fred”.

En sorgebok om skrivande

Det är en sorgebok om skrivande, där hon försöker besvara frågan varför hon skriver. För varje nytt försök avtäcker hon nya lager av sorg, skuld och tomhet, som har att göra med systerns självmord. Hon minns att det en gång var systern som bad henne att börja skriva och att hon sedan dess befinner sig i en ständig korrespondens med henne, även om hon inte finns längre.

Hon är inbjuden till en konferens i Mexico City och har fått i uppgift att skriva en text under rubriken, varför hon skriver. Hon misslyckas gång på gång men blandar minnen från barndomen och uppväxttiden med händelser i nuet, där ofta hennes storasyster spelar en stor roll, storasystern som begick självmord. Texten är lite rörig, men på samma gång både rolig och därför riktigt underhållande.

Miriam Toews har en försonande humor

Är självmordet ett alternativ till skrivandet? Systern tystnade och begick sedan självmord. Toews har skrivit om syskonkärlek förut, i romanen ”Mina futtiga, små sorger”.. Det vemodsfyllda och svarta i hennes romaner balanseras gärna av en försonande humor. Den humor hon använder sig av är absurd och drar gärna åt det groteska. Miriam Toews är en mycket skicklig författare och skriver hela tiden med en livsbejakande berättarglädje. Det finns, kort sagt, alltid en ohämmad vitalitet i hennes berättarkonst.