LYRIK. I dag har vi glädjen att presentera tre dikter av Albin Torstensson ur en ännu inte utgiven diktsamling.
Albin Torstensson, född 1995, är författare, poet och har en magister i praktisk filosofi. I sitt skrivande är han inspirerad av författare såsom Franz Kafka, Karin Boye, Jorge Luis Borges, och Bodil Malmsten. Utöver poesin arbetar Torstensson just nu med flera romanprojekt och akademiska artiklar.
Nu är vi glada över att publicera tre dikter från hans ännu inte utgivna diktsamling Konvulsion– en berättelse om det mardrömslika i att känna att man absolut inte passar in i det samhälle och den tidsanda man föddes in i. En känsla av att vara inlåst fastän omgiven av frihet, en känsla av att inte kunna fly, fastän världen ligger vid ens fötter.
CAROLINA THELIN
En fråga att uppmärksamma
lyssna till imperativet: förskingra er alla till ljudet av blåsorkestern!
har du koll på din egen intelligenskvot?
vilken percentil, min sköna?
är du passionerad över din intelligenskvot?
det är vanligt med intelligenstester för att kvalificera sig till tak över huvudet
länge leve larverna
som ringlar under dunkel belysning
att leva är att suga av en slak kuk
att vara död är att verkligen vara död
så, i varje fall kan man ju ändå anstränga sig för att lukta gott
de undrade
är du tillräckligt intresserad
tillräckligt fokuserad
passionerad
är du tillräckligt passionerad?
jag ville ju bara andas
och läsa då och då
men jag undrade såklart, jag också
det är en fråga att uppmärksamma
uppdaga
föra
till den så kallade dagordningen
det har kommit till någons kännedom
att din natur inte är klarlagd
[detta måste uppdagas]
komma in till dagens ljus
har du [verkligen] tillstånd
till uppehälle?
uppehälle – det som krävs för att finnas till
har du [verkligen] tillstånd
att finnas till?
Jurassic Park
jag är inget barn längre
aldrig igen
den som tappat tron [på illusionen]
finner den
aldrig igen
jag är döende
varse min egen dödlighet
aldrig igen
odödlig som förr
mina första två minnen
Jurassic Park
där de försökte äta alla barnen
men där advokaten dog först
dvs. en idyll
jag fick se fastän jag var alldeles för liten
och att jag går nedför en trappa till gräsmattan på bakgården
förstå besvikelsen när dinosaurier inte finns
på den vägen var det
min barndom är härmed sluten
Zombie
jag försöker fästa samman mina sår med tejp
som inte fäster
i ruttnande kött
mitt kött ruttnar
likmaskar väller genom mina ådror
torkade
jag drar ut dem en och en
kravlandes
ännu larver
om några dagar
flugor
mitt blod är trögt
svart till färgen
blandat med var
var är gult, som solen, smörblomman, snoret
avvaktande skär jag
genom huden
rutten är den
torr utanpå
som pergament
fuktig inunder
jag skär i ruttnande kött och gräver
ingen vätska orkar leta sig fram längre
levande och död rör jag mig fram över gator
levande och död frammanar jag ett leende
levande och död svarar jag
levande och död blundar jag
lyssnar
till flugornas surr
jag söker ett liv som ännu inte finns
info@opulens.se
