LYRIK. I den här veckans Littestraden publicerar vi tre dikter av Emma Virenhag. Temat är vestibulit, en åkomma som främst drabbar unga kvinnor.
Emma Virenhag är 28 år och studerar till förskollärare. När hon inte skriver tentor eller läser kurslitteratur läser hon poesi och skriver dikter. Hon har skrivit poesi i flera år men det är först nu hon skriver om sin vestibulit, eller provocerad vulvodyni som det också heter, då poesin läker henne på ett sätt som sjukvården inte kan.
Virenhag hoppas att hennes dikter kan nå ut till andra kvinnor som lider av tillståndet och erbjuda en slags igenkänning och minskad ensamhet.
Nu vill vi publicera tre av hennes dikter om just detta smärttillstånd som främst drabbar unga kvinnor.
CAROLINA THELIN
Anatomilektionen.
hela jag
känns som anatomilektionen av Rembrandt
uppklippt och observerad
av ögon som inte blinkar
Mina nerver är era att peta på
mina muskler är era att beskära
med skalpell och pincett
kommer ni spara mitt hjärta? är det mer intressant än min hjärna?
det finns ingenting där ändå
minnenas sfär sitter i nerverna
i musklerna
där ni petar och skär
Vestibulit.
att vara social är att lida och människan är ett flockdjur
det är minnenas sfär
som kapas upp
igen igen igen
det är dom sociala nätverken som hänger kvar
okända och vassa
i min trasiga sfär
om jag bara kunde få släta ut nerverna
mjuka upp, vårda och stärka upp
med balsam och honung
så skulle jag inte vara till besvär
men jag är ett flockdjur
och att vara social
är att leva och vara kär
Blodsol.
ni står på bara knän och ber
ber efter mer
pupillerna vidgade
här kan ni dyka ner
simma runt och le upp mot solen
röda dagar
dränker
okända hudhav
info@opulens.se
