LYRIK. Idag har vi glädjen att få presentera några dikter från Ingvor Sabina Le Johns mångåriga författarliv.
Ingvor Sabina Le John är sedan många år bosatt i Kirseberg i Malmö och är en av stadsdelens många kulturprofiler. Sedan ungdomsåren har hon rest omkring och bott i Europa, bland annat i Danmark, Frankrike och England. Le John utbildade sig till ämneslärare i franska/svenska/historia på 80-talet och arbetade ett antal år på högstadiet. Numera är hon pensionär och driver Kirsebergs Allehanda där kulturhistoriskt material blandas med dagsaktuella inslag. Hon har också bloggen Thoughts for life där hon samlar sina dikter, noveller, uppsatser och tankfulla inlägg.
Le John har skrivit sedan ungdomsåren. Då, under några år på 90-talet, i den lilla, frireligiösa hemstaden, kom många av hennes dikter till. Så här uttrycker hon själv sitt behov av att skriva: “Genom mina dikter, och genom mitt skrivande rent generellt, återfår jag en balans i tillvaron; jag kan distansera mig och inte förlora mig så i djupen. Jag skriver också för att minska min egen inre smärta i livet och för att hjälpa andra som inte kan formulera sig, att se sig själva i dem”. Nu är vi glada över att få presentera några av dikterna från Le Johns mångåriga författarliv.
CAROLINA THELIN
Karg jord
(om min frireligiösa hemstad i skogarna i Småland)
Livet passar mig illa här
Sommarens missväxt
och vinterns snötunga hunger
skapar sprängskott i själen
och gör byn spänd och irriterad
i väntan på vårflodens
porlande vatten
Till helgen renar sig byn
med lördagskvällens
förlösande eldvatten till
logdansens trygga rytmer
I byns träkyrka börjar söndagens nedstigande
i det livsgivande vattnet
Livets villkor besvärjes
och med psykotiska, religiösa övertoner
framkallas Visionen
Genom den tunna brädväggen
hörs granarna stilla susa
i samförstånd med bäcken
Tyst väntar de på att
få återta sitt rike
När sista flyttlasset går
kommer lugnet
Tamgåsen som flög för sitt liv
Hon flög vilt och ovant;
men hon flög ändå
och det var det de inte
kunde tåla
Frihetslängtan
lyste som bitter eld
i deras ögon
och i sömnen
klippte de hennes
vingpennor
som i övning inför
dagens gärning
Ett stänk av skuld efteråt
men inte mer
Så lite ljus i världen
Så lite ljus i världen
Le voyage
Vi är många
Vi vandrade genom okända
trakter, såg okända sanningar
uppenbara sig
Och vi förundrades
över mångfalden
Vad gjorde oss
till sökare? Vår smärta, vår brist
Den som söker
skall finna, sa Någon
Och det var sant
Vi fann bristen där där världen brustit
för oss;
bristen på kärlek
Värme
Det finns för lite tanter
med röda pelargonier
och vita spetsgardiner
i fönstret
Sådana som ställde fram
kaffekoppen direkt
när du kom och sa:
”Du ska tro på Gud, flicka lilla”
med glimten i ögat
och sedan spådde
i kaffesumpen, så att
det visslade om det
Och inte förrän gråten
kom till medvetande
om sin tyngd
och brast ut över
den slitna plastduken
hällde de belåtna upp
påtåren
Nu för tiden
finns det mest
trådsmala medelklassdöttrar
framför landstingets bruna
trådtapet
som tittar med fiskögon
på dig från andra sidan
sin akademiska utbildning
i psykologi
Vinddriven
Drivande längs världens leder
sökte jag hembygdens snärjande
stängsel
med en omedveten önskan
om att bli tämjd
intill kattdjurets spinnande
i en människas knä
Som en ond dröm skulle
vinddriven flykt
upplösas i ett mänskligt
skratt, som när missförståndets ångest
är uppförklarat i samförstånd och frid
Hur nära var jag inte utplåningens mörker
vandrande bland hembygdens lagar
Hur nära var jag inte
hatets förgiftade huggtand
när kattdjurets spinnande
gick över i överlevandets instinkt
info@opulens.se
