SORG. ”Dikten rör sig över sunkiga områden i Malmö, Köpenhamn, Stockholm och Oslo, expojkvänners lyckade familjer, psykakuten, de ofullgångna vuxna som inte sköter sina uppdrag som föräldrar. Dysfunktionen är ett livsvillkor för diktjaget liksom bristen”, skriver Helena Lie om Familieepos.
LÅNGDIKT. ”Hon var ett med sin modernism långt ifrån det programmatiska och platt politiskt som var idealet i den kommunistiska regimen, och först efter Stalins död ’återupptäcktes’ hon när den censoriska tvångströjan knöts upp något.” Jesper Nordström skriver om Marina Tsvetajevas Slutdikt.
KOMMA UT. I svallvågorna av #metoo har olika kändisar anklagats för olika sexuella övergrepp, men ingen har gjort lika stort avtryck i sin karriär, av helt fel skäl, som Kevin Spacey när hans svar på anklagelser om sexuella övergrepp var att komma ut.
DOKUMENTÄRFESTIVAL. ”Retrospektivserien med sin ambition att undersöka och utforska bildspråket från ryska revolutionen – hur ledarskap manifesteras, hur det förändras i film producerad i olika tider och platser – är något av det bästa på årets festival”, skriver Ingela Brovik.
MÅNGTYDIG. ”Hon hävdar också att här förs ett tydligt samtal med den historiska skulpturens klädda nakenhet. Att lyfta fram allehanda motsägelser, som klädd och naken, något (här alltså det utlagda tyget) som kan gömma samtidigt som det synliggör, är typiskt för Caprioli”, skriver Nancy Westman.
OKTOBERREVOLUTIONEN. Det finns goda anledningar till att det finns statyer av Lenin och Leninmuseum i Finland, menar Mats Kejonen.
SKATTESMITARE. ”Jag har en kronisk sjukdom som i många år hindrat mig från att arbeta. I många makthavares ögon är jag en parasit, jag vet detta.” Linda Bönström rasar mot Leif Östlings famösa uttalande.
RAPPORT. ”Det femte jubileumsåret för detta viktiga kulturella evenemang var en succé. Köerna ringlade sig långa för att lyssna på författare kända som mindre kända”, skriver Anne Edelstam om Stockholm Literature på Moderna Museet.
MENTAL KOLONIALISM. ”Här, i Stockholm, finns alla jobb och alla möjligheter men det är som att alla möjligheter enbart bidrar till krympande horisonter. Jag har sedan min flytt hit sakta men säkert blivit mindre allmänbildad”, skriver Amra Bajcric.
