”Poesin är stark i Spanien”
BOKSLÄPP. Igår släppte Opulens Thomas Almqvist sina översättningar av elva spanska favoritpoeter. Lotta Sandelin var på releasen på Norrköpings stadsbibliotek.
Oengagerande om Förintelsen
FÖRINTELSEN. En slätstruken historia som inte engagerar, menar Robert Myhreld om Grzegorz Flakierskis senaste roman När kriget inte kom.
Mest lästa
Brexitörerna är inte kloka
SKILSMÄSSOTANKAR. “Varför är Boris Johnson då så kompromisslös? Hur kan han ta sådana risker? Han drömmer om fornstora dagar när London var huvudstad i ett världsomspännande imperium”, skriver Sofia Nerbrand.
Språklådan: Var debatten mindre hätsk förr?
Hej! Efter ett tv-program, ett sånt där typiskt debattprogram, tänkte jag på att många säger att debatten blivit mer hätsk numera men är det inte typisk lättköpt nostalgi om att “det var bättre förr” ? / Claes-Henrik
Skörhet som nästan går att ta på
LADDNINGAR. “Medan språket kan vara enkelt är innehållet många gånger sammansatt, då spänningen mellan lycka och vanmakt skildras”, skriver Thomas Almqvist om Stefan Albrektssons nya diktsamling. Fem av dikterna har tidigare publicerats i Opulens.
Det sårade kreativa psyket
ESSÄ. “Ointresse, avståndstagande och fördömanden är vanliga reaktioner som möter den vilken inte följer med strömmen.” Susanne Liljedahl om det eviga ämnet kreativitet och psykisk ohälsa.
Säregna klanglandskap när musiktraditioner möts
FESTIVALBESÖK. “Mötet mellan västerländsk konstmusik och islamska artister med urgamla instrument resulterade i blixtrande synteser”, skriver Björn Gustavsson som varit på The Aga Khan Music Awards i Lissabon.
Apropå harhjärtade skribenter
EFTERTÄNKSAMHET. Melker Garays svavelosande krönika igår har upprört flera namnkunniga redaktörer och skribenter. Opulens nestor Ivo Holmqvist manar till eftertänksamhet.
Vackert men banalt
“Vad gäller de bilder Han Kang skapar med språket är de ofta vackra och effektiva, men den vita färgen kan också beteckna tomhet i en annan bemärkelse. Och jag kan inte riktigt skaka av mig tanken att en del av hennes reflektioner är ganska… banala”, skriver Anna Remmets om Han Kangs nya bok.