För en levande partikultur

Krönikor/Samhälle
Montage: C Altgård / Opulens. Bildkälla: Pixabay.com

DEMOKRATI. Under ledning av spinndoktorer har de politiska partiernas samlingar och möten blivit alltmer toppstyrda och påminner om företagskickoffer. Centerns övning i helgen var tvärtom dominerad av den interndemokratiska processen. Och vad man än tycker om beslutet emot manlig omskärelse så bör sanna demokrater glädjas åt hur det tillkommit, menar Mattias Svensson.

 

 

I helgen beslutade Centerns stämma att partiet ska vara emot manlig omskärelse, alltså att små barn av religiösa och andra icke-medicinska skäl får förhuden avskuren, en ritual som är vanlig inte minst inom judendomen och även inom islam.

Snipp snopp snut, sedan blev den mediala uppmärksamheten akut. Beslutet skedde nämligen mot partiledningens remissvar och rekommendation, och fick sedan kritik från judiska och muslimska organisationer som tillskriver stämmomajoriteten och motionärerna grumliga motiv som antisemitism och islamofobi.

Så här generad har en partiledning sannolikt inte varit sedan några morgonpigga miljöpartister på stämman 2001 beslutade att förbjuda räntor och aktievinster – vilket den gröna partiledningen helt sonika ändrade genom att ordna en ny omröstning samma eftermiddag, då fler kritiska ombud vaknat.

Själv blir jag glad av beslutet och tycker att Centerpartiet har anledning att räta på ryggen. Inte för att jag håller med i sak. Det gör jag inte. Jag tycker förvisso att omskärelsen är ett brutalt och opåkallat ingrepp och skulle inte drömma om att utsätta min son för det, men jag noterar att det inte finns något utbrett missnöje bland de förmodade offren. Kritiken mot ingreppen kommer väsentligen utifrån.

Kritikerna har fortfarande goda poänger. Ingreppet riskerar att minska sexuell stimulans och medför hälsomässiga risker. Dessutom är det en skrattretande tanke att Gud, enligt de troende universums och alltings skapare, skulle ha missat just en liten detalj i sitt skapande av mannen, som hen därför kräver ska korrigeras med kniv i efterhand. Sannolikt går det, om så krävs, att också med förhud leva ett gudfruktigt och fulländat liv enligt judisk och muslimsk sed. Samtidigt är förbud alltid vanskliga och riskerar att driva praktiken under jord med ökade hälsorisker som följd. En lag skulle också kräva en betydande kontrollapparat som äventyrar integritet och tär på begränsade polisiära utredningsresurser.

Slutligen tycker jag att det är rätt bra att ha en approximativ gräns för vad vi föräldrar, i vår omsorg om barnens bästa eller bara för vårt eget välbefinnande, har rätt att göra mot de små liven. Om gränsen går här, måste det vara okej att överföra exempelvis sympatier för ett hopplöst fotbollslag, ens inte helt hälsosamma matvanor och en och annan ren fördom. Ingen är perfekt och få saker orsakar så mycket ångest som föräldraskapets alla omsorger, så det är tryggt att ha viss marginal att agera inom innan myndigheterna ingriper.

Nej, anledningen till att jag blir glad åt stämmobeslutet är att det vittnar om en vital och levande intern demokrati i Centerpartiet.

Min bekant Andreas Henriksson, S-sympatiserande politikerräv, funderade på sin Facebooksida efter beslutet: ”All politik handlar om prioriteringar, och är det rätt prioriterat att göra politik av just den här frågan, just här och just nu? Jag förstår inte riktigt hur resonemanget bakom kulisserna gått, där ett antal personer uppenbarligen bestämt sig för att just det här är så pass viktigt så att den tid och de politiska resurser som skulle kunnat läggas på en annan fråga ska läggas på just den här frågan istället.

Henrikssons fundering är lika missriktad som spekulationerna om att antisemitisk och islamofobi skulle ligga bakom stämmobeslutet. Den går dock helt i linje med logiken i de regisserade partievenemang som blivit allt vanligare på 2000-talet. Under ledning av partistrateger och spinndoktorer har de politiska partiernas samlingar och möten blivit alltmer toppstyrda och planerade tillställningar, med bokade talare och seminarier för en applåderande men passiv publik. Sådana övningar påminner mer om företagskickoffer med teambuilding, och är närmast kliniskt befriade från verklig politik med dess kontrapropositioner och val mellan obekväma alternativ. I bästa fall röstar man om och diskuterar något tillrättalagt partidokument i en fråga som partitoppen vill profilera sig i.

Prenumerera på Opulens nyhetsbrev gratis!

 

 

Här var det dock inte frågan om något uttänkt utspel. Partier planerar helt enkelt inte att göra utspel i frågor där de är delade på mitten, än mindre där partistyrelsen åker på bakslag. Tvärtom är det sådant som sker där demokratin faktiskt får ha sin gång.

Centerns övning i helgen var helt enkelt en riktig partistämma – dominerad av den interndemokratiska processen, ombudens diskussion och röstande kring motioner författade av partiets medlemmar. Partistyrelsen har fått ge sina rekommendationer, men besluten är upp till stämman. Sådana riktiga partistämmor blandar stort och smått och behandlar en mängd frågor inom vitt skilda områden. Eftersom besluten fattas av ombuden finns en osäkerhet om hur det ska gå, och partier riskerar att få den sorts uppmärksamhet som Centerpartiet nu får för beslut som ingen i partitoppen hade valt att gå ut med. Sådan är demokratin. Man kan ogilla och kritisera beslutet i sak, men sanna demokrater bör glädjas åt hur det tillkommit.

MATTIAS SVENSSON
Följ oss eller gilla artikeln:
Prenumerera gratis
Twitter
Instagram
RSS

Mattias Svensson är skribent och författare. Uppvuxen i Karlskrona, men bor numera på Lidingö. Mattias har bland annat publicerat Ayn Rand på svenska på Timbro Förlag och var i sju år redaktör på Magasinet Neo. Hans senaste böcker är Glädjedödarna – en bok om förmynderi (Timbro, 2011), Miljöpolitik för moderater (Fores, 2015) och Den stora statens återkomst (Timbro. 2017).

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen