Medelklass på recept

Krönikor/Samhälle
Medelklass på recept. Digitalt collage: Opulens. Bildkälla: Pixabay.com

MISSTANKE. I sin krönika skriver Mattias Svensson att han anar ett mönster och när en misstanke när vardagsmotion och kulturkonsumtion ordineras på recept. Som så mycket annat hälsomedvetet och folkhälsorelaterat tycks det handla om att folk borde leva som medelklassen gör.

 

Operaföreställningen Tristessa var en lisa för själen. Sex, knark, dekadens, gränsöverskridande, 90-talsestetik, könsknipsande radikalfeminism och en riktigt snygg och maffig produktion. Jag begrep inte hälften och det var nog det mest befriande av allt. Så mycket i vår samtid är så kvävande uppenbart. Jag gick därifrån gladare och lättare.

Kanske är sådant välbehag rent hälsobefrämjande? Tanken har i denna mätbarhetens tid blivit populär. Så populär att man numera kan få kultur på recept, eller som det numera heter ”kulturunderstödd rehabilitering”. Jag läser detta i liberalen och läkarstudenten Kajsa Dovstads intressanta reflektion om det sluttande plan som sjukvården ger sig in på genom att låta läkare ordinera kultur och även fysisk aktivitet på recept (FaR). Fysisk aktivitet är hälsosamt för alla och i många olika doser, men läkemedel föreskrivs i specifika doser för en viss diagnos och det är detta som receptet är till för, menar Dovstad.

Motionens hälsoeffekt har ändå belagts i ett antal studier. På senare år har betydelsen vid psykiska diagnoser och för hjärnans funktionssätt betonats. Dovstads invändning gäller förstås ändå. Redan när det kommer till kulturen är det råddigare.

För några år sedan tittade Sören Holmberg och Lennart Weibull på sambanden (Kultur befrämjar hälsa) och fann små, få och svaga sådana. Det starkaste samband de hittade var ett positivt samband mellan läsande och sjukdom. Sannolikt för att de som är sjuka och sängliggande läser mer än för att läsande gör oss sjuka, men lite roligt ändå när så många velat frambesvärja motsatt samband. Kultur tycks inte vara någon mirakelkur mot ohälsa, men väl en tröst när den drabbar oss. Det är vackert så.

Fortsätt

 

Men jag anar ett mönster och när en misstanke när vardagsmotion och kulturkonsumtion ordineras på recept. Som så mycket annat hälsomedvetet och folkhälsorelaterat tycks det handla om att folk borde leva som medelklassen gör.

Kanske borde vi helt enkelt föreskriva medelklass på recept.

I många studier framkommer att högre utbildning är bra för hälsan. Ju mer avancerad utbildning, desto längre lever folk. Kanske borde vi följaktligen införa akademiska studier på recept? Låta läkarna ordinera några poäng historia mot gikt och genusstudier mot klimakteriebesvär.

Vad gäller kosthållningen är vi nästan där. Lobbyingen pågår redan för fullt bland Svenska Dagbladets matalarmister om tydligare förhållningsregler för vad som serveras inom sjukvården och vilka råd som borde ges (se exempelvis skandalen att patienter serverats en skinkmacka). Dessutom är det bara att döpa om den redan idag rekommenderade Medelhavskosten till Medelklasskost. Det är ändå i stort sett samma sak.

Samma puritanism gör förmodligen att vi inte får se rödvin på recept, även om de många studierna om rödvin och hälsa är typexempel på samband man tenderar att få när man inte korrigerar för socioekonomi. Tyvärr verkar hypoteserna om att vinkonsumtion är hälsobefrämjande inte stämma, vi får som med kulturen nöja oss med att alkohol kan vara en tröst i tillvaron.

Kanske borde man även överväga köksrenovering på recept. När botten väl går ur byggmarknaden vore det i alla fall direkt inkompetent av branschens lobbyister att inte pröva den vinkeln. ”Vår studie visar att folk med nyrenoverade kök tenderar att vara friskare och leva längre.”

På tal om ekonomi är en annan, inte alltför långsökt, tanke att den mest betydelsefulla hälsofaktorn kan vara den ekonomiska trygghet som följer med medelklasstillvaron. Faktum är att experiment med kontanttillskott har fungerat rätt bra mot psykiska åkommor. I en studie i Blekinge för några år sedan noterades en signifikant nedgång av symptom för depression och ångest hos patienter med psykiska problem när de fick ett kontant tillskott på 500 kronor i månaden.

Tryggad inkomst på recept? Nä, det lär vi nog aldrig få se. Till skillnad från de ovanstående recepten skulle detta inte låta en utbildad auktoritet föreskriva och styra människor mot ett specifikt beteende, egna pengar skulle tvärtom göra folk oberoende och kapabla att fatta sina egna beslut. Det receptet är inte ett dugg medelklass.

MATTIAS SVENSSON

 

 

 

 

 

 

 

Alla artiklar av Mattias Svensson

 

 

 

 

 

 

 

Mattias Svensson är skribent och författare. Uppvuxen i Karlskrona, men bor numera på Lidingö. Mattias har bland annat publicerat Ayn Rand på svenska på Timbro Förlag och var i sju år redaktör på Magasinet Neo. Hans senaste böcker är Glädjedödarna – en bok om förmynderi (Timbro, 2011), Miljöpolitik för moderater (Fores, 2015) och Den stora statens återkomst (Timbro. 2017).

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen