Litteraturen i giftskåpet

Krönikor/Samhälle
”Klippte sönder sitt lånekort”. Illustration:  Opulens. Bildkälla: DN.

CENSUR. Censuren gås tillmötes när vi låter privata aktörer sköta allmännyttans verksamheter. Den allmänna upplysningen kan inte hållas tillbaka, bara förgiftas av privata intressen. Så resonerade Nackabon Göran Folin som offentligt klippte sönder sitt lånekort inne i biblioteket.

 

 

Vem kunde tro att en aktiv medborgare med intresse för yttrande- och tryckfrihetslagen i protest skulle klippa itu sitt bibliotekskort? Den handlingen är inte så radikal som vi kanske kan tro, när det pågår en debatt om kommunerna ska tillåtas privatisera sina bibliotek.

Alla som följer debatten bör veta att i Sverige finns det en kommun som valt att privatisera samtliga av sina sex bibliotek och det är i Nacka denna historiska skymf mot folkbildning ägt rum. Vid årsskiftet fick aktiebolaget Axiell monopol på att förse Nackaborna med läsning.

Nacka Forums bibliotek har förberett sig på skiftet, deras blogg heter redan: Nacka Forum Bibliotek — Mötesplats Mitt i Världen. När vindarna började blåsa i kommunhuset instiftade biblioteket tidigt ett giftskåp som innehåller vad som en gång tiden ansetts vara ”giftig” litteratur. Grundkatalogen som en gång landets bibliotek var tvungna att ha enligt biblioteksförfattningen och alla böcker på minoritetsspråk är nu hotad av marknadsanpassningen.

Litteratur har den ädla förmågan att förmedla kunskap. Det sägs att en bok kan övertala en novis, men kanske mest unikt så planterar den ett frö för samhällsförändring. En av de sorgligaste av stunder för vår civilisation är när böcker förbjuds eller bränns på bokbål. I storfilmen Kleopatra brinner biblioteket i Alexandria, Kleopatra anklagar Caesar och frågar: hur vågar du förstöra människors tankar? Du har inte rätt att förgöra en enda tanke.

Fortsätt

 

Det så kallade giftskåpet i Nacka Forum, är ett bortglömt kabinett med stängda dörrar i ett hörn och ska inte förväxlas med giftskåpet på Kungliga biblioteket där man gjort bedömningen tillsammans med rikskriminalpolisen att där förvara material med barnpornografi. I Nacka klassificerar de istället skönlitteratur och kurslitteratur som giftig; Salman Rushdies Satansverserna står där, Charles Darwins Arternas uppkomst, Anna Politkovskajas dagbok och även Axplock ur idéhistorien som innehåller det kommunistiska manifestet.

Vem är den som gallrar böckerna och placerar dem bakom stängda dörrar? I mörkret står flera inbundna band och trängs, Solzjenitsyns böcker har fallit på kant, Voltaires Candide och Nostradamus profetior är malplacerade här. Den som vågar öppna träskåpet undrar vad har alla dessa titlar gemensamt? Enligt en bibliotekarie är de kontroversiella, mer än så delger hen inte utan försvinner som en vålnad. Anders Rydell skriver i Boktjuvarna: ”…nazisterna insåg att det fanns något som gav än mer makt än att förstöra ordet, nämligen att äga det, kontrollera det. Att det fanns makt i boken”.

Censuren gås tillmötes när vi låter privata aktörer sköta allmännyttans verksamheter. I den bästa av världar skulle vi ha både fysiska och digitala bibliotek med alla tillgängliga titlar, kalla det ett modernt Alexandria. De som argumenterar för att låta bibliotek välja ut böcker värda att läsa och rensa bort annan läsning, likt Googles partiska algoritmer, vill kanske förbli omyndiga. I ett sådant samhälle blir biblioteket inte bättre än Pocket Shop med en topplisteverksamhet, där bibliotekarien blir den som sköter förståndet åt de omyndiga.

Kant skriver i en av böckerna som ligger i giftskåpet, att för upplysningen krävs inget annat än frihet. Vi hör från alla håll att friheten håller på att inskränkas. Dessa inskränkningar hindrar upplysningen och är lika förödande som att biblioteken inte tillhandahåller alla tidskrifter utan väljer ut ett antal. Nackas bibliotek skyller på bristande resurser, att de inte har råd att ha prenumerationer på alla dagstidningar.

Ett samhällsnyttigt tänkande kan knytas an till public service-debatten kring den nya lagstiftningen om en specialdestinerad skatt som ersätter tv-licensen. Att public service ska ha ett brett utbud som tillgodoser landets alla målgrupper tycker många är en demokratisk överenskommelse och lika självklart som att biblioteken ska förse alla kunskapstörstiga invånare.

Skattebetalarna har inte rätt att klaga på om en viss titel finns i arkivet; Hitlers Mein Kampf  och Horace Engdahls Den Sista Grisen ska finnas för alla att studera, men de har däremot rätt att kritisera om utbudet ter sig för glest.

När bibliotekarier blir anställda av en privat aktör, måste de följa det privata intressets föreskrifter och uppdrag, det är en prekär situation att finna sig i för en person som har i uppgift att förmedla information. Vad vill den privata förmyndaren? Att medborgarna inte ska tillåtas förkovran, att konsensusens dimma ska ligga kvar som ett kvävande täcke och utvecklingen stagnera? Den allmänna upplysningen kan inte hållas tillbaka, bara förgiftas av privata intressen. Så resonerade den engagerade Nackabon Göran Folin som i december, efter fyrtio år som låntagare i kommunens bibliotek, offentligt klippte sönder sitt lånekort inne i biblioteket.

CAROLINA SUNDELL

Opulens är ett dagligt nätmagasin som vill stärka kulturjournalistikens opinionsbildande roll. Kulturartiklar samsas därför med opinionsmaterial – allt med en samhällsmedveten blick där så väl klimatförändringarna och hoten mot yttrandefriheten som de sociala orättvisorna betraktas som självklara utgångspunkter.

Det senaste från Krönikor

Gå till Toppen