SOCIALA KONSTRUKTIONER. “Det här är ett eko av kritik mot vad som ses som en övertro på sociala insatser till vänster, optimism om att vi kan förändra samhället utifrån vad vi vill”, skriver Nathan Hamelberg.
Jag läste nyss DN:s vikarierande ledarskribent Emma Høen Bustos raljera över en ordväxling mellan Göran Greider och Johan Ehrenberg om Magdalena Andersson som partiledare för Socialdemokraterna. På Twitter kommenterades Ehrenbergs skepsis mot att Andersson skulle kunna “vänstersvänga” från en åsikt om att ”statsskulden ska styra investeringspolitiken och reformerna”. En skepsis med anledning av att “för vänstern är statsskulden blott en social konstruktion”.
Man undrar genast: är statsskulden är ett naturfenomen då?
På något sätt var synen på vad social konstruktion är helt gisslantagen under höger-vänsterskalan på den sociala mikrobloggen Twitter. Om man är vänster tror man (enligt många opinionsbildare i mitten och till höger) att saker vi måste förhålla oss till ”blott är en social konstruktion”. Det här är ett eko av kritik mot vad som ses som en övertro på sociala insatser till vänster, optimism om att vi kan förändra samhället utifrån vad vi vill. Palmes ”politik är att vilja” om man så vill, blandat med ord om ”könet är en social konstruktion” från samtida genusteori och så vidare.
Om något inte går att föreställa sig utan människan är det sannolikt socialt konstruerat.
Men här blandas två saker ihop: å ena sidan att en hel del saker och fenomen obestridligt är socialt konstruerade och föreställningen att de är lätta att komma åt socialt, eller för den delen än mer specifikt ovanifrån – från politiken. I mer än ett århundrade skulle en stående kritik av vänstern kunna sägas ha riktats mot en övertro till att man kan förändra samhället efter sin politiska vilja. I Sverige inte minst från socialdemokratin och sedan åtminstone makarna Myrdals tal om social ingenjörskonst. Det ”socialt konstruerade” är det i stort och smått skapade genom mänsklig interaktion. Om något slår ju den nykonservativa högern verkligen vakt om det socialt konstruerade, ta diskussionen om huruvida det finns en svensk kultur till exempel – där striden egentligen handlar om essentialism – om något ses ju svensk kultur som något hotat av nya sociala konstruktioner. ”Konstruktion” betyder inte här uppfinning, påhittat eller något artificiellt; sociala konstruktioner är ju verkliga, inte imaginära.
Pengar finns inte utan människor som tror på dem och tillskriver dem värde, och ändå – eller just därför – är det något vi kämpar med och om. Om något föregår människan eller existerar oberoende av henne är det sannolikt inte någon social konstruktion; varken fotosyntes, norrsken, gravitation, kapillärkraft, himlakropparnas rörelser, islossning, årstidernas växling är sociala konstruktioner, även om de senare garanterat kan påverkas av samtidens klimatförändringar. Vi behöver skilja den här debila skepsisen mot att beskriva fenomen som socialt konstruerade från föreställningar om att fenomen eller problem antingen är lätta (eller svåra) att förändra; en del socialt konstruerade fenomen är till synes omöjliga att ändra på, andra förändras bara på mindre en generation på grund av bruket av nya medier, och frikoppla det här från den svenska fotbollsderbyliknande höger-vänsterdebatten.
Om något inte går att föreställa sig utan människan (eller intelligent liv) är det sannolikt socialt konstruerat: lagtexter, kontrakt, valutor, gränser, politiskt-geografiska indelningar, traditioner, klädkoder, bordsetikett, växelkurser, bonussystem, kulturella ideal.
Eller för att hämta exempel från en politisk saga – Robinson Crusoe. Det Robinson Crusoe inte behöver bekymra sig för – prästens predikan, (hem)landets ekonomi, släktens dom och så vidare – är sociala konstruktioner. Det vi inte skulle behöva ta någon hänsyn till för att klara oss på en öde ö är sociala konstruktioner. Men vi skulle sannolikt gagnas av sociala konstruktioner även om vi inte var bland andra; språk – praktiskt medvetande – är i sig socialt konstruerat, kunskapsteori och kunskapen om att metodiskt dra slutsatser av erfarenheter, experiment och laborationer är socialt konstruerade och skulle definitivt gagna den människa som plötsligt stod övergiven och ensam.
Och en del föreställningar som är socialt konstruerade skulle nästan omedelbart skapa hierarki på den fredag en ny människa anlände. Lite på samma sätt som fenomen som statsskuld, gränser och avgränsning mellan politik, ekonomi och kultur gör.
nathan.hamelberg@opulens.se
