POLITIK. I veckans krönika skriver Lars Thulin om hur det dödliga våldet kommit honom nära för fjärde gången på tre år. Han anser att något grundläggande har gått sönder i det svenska samhället.
”Herregud, inte en gång till…”
I förra veckan utfördes ytterligare ett kontraktsmord i offentlig miljö. En 24-årig kvinnlig fritidsledare sköts i sitt jobb bland barn och ungdomar i Älvsjö i södra Stockholm. Den vanliga bestörtningen och chocken uppstod i samhället. I mitt fall infann sig ytterligare en reaktion.
– Nej, herregud, inte en gång till! Inte en fjärde gång på tre år.
Fast precis så många gånger har denna typ av dödligt våld kommit nära mig. Så nära att händelserna krupit under mitt skinn och in i min själ på ett speciellt sätt.
Skytten tog fel på familj
Den 12 oktober 2023 skedde ett brott som var centimeter från att bli ett trippelmord, några hundra meter från vår bostad. En 16-årig pojke tog sig in i en villa i ett sömnigt och undanskymt småhusområde i Västberga. Han dödade mannen i huset med ett skott i bröstet. Tog sig upp på övervåningen där han fann en kvinna med en tvåårig flicka i famnen. Han uppmanade kvinnan att vända sig bort och sköt henne i ryggen. Kulan gick genom kroppen, men hon överlevde mirakulöst. På sin väg ut snuddade kulan dotterns huvud. Den unge skytten hade dock tagit fel på familj. De var inte måltavlan för den hämnd som pojken fått betalt för att utföra.
Blev dödad inför sonens ögon
Den 10 april 2024 var 39-årige Mikael och hans son på väg till simhallen i Skärholmen, där vi tidigare bodde. Mikael var skolkamrat och god vän med en av våra närmaste släktingar. Mikael blev irriterad över några ungdomars beteende i en gångtunnel och konfronterade dem. En pojke, då 17 år, drog en pistol och dödade Mikael inför sonens ögon.
Mördaren teg sig igenom polisförhör och tingsrätt. I hovrätten berättade skytten att han blev trängd av Mikael och att pistolen gick av oavsiktligt. Domstolen imponerades inte då tre skott avlossades, vilket krävde tre tryck på avtryckaren. Hade skytten varit några månader äldre hade han fått livstid, konstaterade rätten. Nu blev det fjorton år.
Mord på puben
Den 3 augusti 2024 var till en början en trivsam kväll på min favoritpub i närbelägna Midsommarkransen. Krogen där jag suttit många kvällar omgiven av trevliga gäster och personal. När en av gästerna denna kväll var på väg genom dörren sköts han. Skottet var dödande. Ytterligare kulor ven in i lokalen. En av dem krossade ett glas som en gäst höll i handen. Skytten var 13 år gammal och hans medhjälpare ett år äldre. Båda var på rymmen från ett HVB-hem.
Fritidsledaren mördades
Den 16 oktober 2026. Fritidsledaren, utan någon kriminell koppling, sköts och sårades dödligt när hon ledde en verksamhet med syfte att låta barn från utsatta miljöer spela fotboll. Mördare antas vara inhyrda ynglingar, 16 och 17 år, från Göteborg.
Platsen var Kämpetorpshallarna, där jag varit många gånger då det är hemmaplan för två av mina barnbarns handbollslag. När jag besökt hallarna har jag imponerats över hur välordnat och tryggt allt varit. Föreningssverige när det är som bäst med vuxna som hjälper och leder unga för att de ska lära sig ta ansvar, hjälpa varandra. Att samarbete och gemenskap skapar ett bra samhälle. Nu är hallen för lång tid förknippad med något helt annat.
Det dödliga våldet chockerar
Medierna fylls av gripande berättelser från ett chockat lokalsamhälle som fått denna brottslighet i sitt knä. Människors första tanke är ofta att flytta för att komma bort från detta. För att sedan inse att det inte finns någonstans där detta inte kan hända. Denna valhöst har samtidigt befolkats av politiker som stolta slagit sig för bröstet och hävdat att de i princip knäckt gängkriminaliteten.
– Jaså, verkligen, tänker älvsjöborna.
Ständigt pågår även en lågmäld debatt om att ”det inte är så farligt”. För antalet brott har ju gått ner, folk känner sig minsann tryggare. Att beskriva drabbade människors oro med hjälp av det som kallas lögnaktiga medier är därför att gå en högerlutande opinion till mötes. Allt i syfte att skrämma och underblåsa främlingshat.
Men politiker och tyckare talar om en makronivå, en sammantagen bild av samhället. Fast denna bild bygger på enskilda händelser. Det som kallas verkligheten. Det är där skräcken, smärtan, sorgen och saknaden och den besinningslösa ondskan finns – inte i celler i ett Excel-ark. Dessutom missar debatten det väsentliga.
För det allra vidrigaste är inte att mord förekommer. Det har alltid hänt. Inte heller att det sker dödliga uppgörelser i den kriminella världen. Så har det också alltid varit.
Ett kapitalt misslyckande
Det allra vidrigaste är att vi nu lever i ett samhälle där vuxna hyr in barn och ungdomar som mördare. Där unga lockas att begå mord mot betalning. Där unga tycks stå på kö för att göra detta. Som i tre av exemplen jag beskrivit. I fallet Mikael har vi ett samhälle där ungdomar på ljusan dag går runt med skarpladdade pistoler i fickorna.
Vilken typ av gemenskap, miljö och förebilder har vi skapat där detta sker gång på gång? Var och hur har vi alla misslyckats så kapitalt att detta blivit en realitet?
Att fängsla barn, höja straff och hyra fängelseplatser på andra sidan Östersjön löser inte huvudproblemet. Något mycket grundläggande i vårt samhälle har gått sönder. När världen brakade samman för Hamlet i Shakespeares mest berömda drama, säger huvudpersonen: ”Ur led är tiden. Ve att jag är den som föddes att den vrida rätt igen.”
I det dilemmat står Sverige idag. Vi måste ställa till rätta. Annars kan vi inte kallas oss ett anständigt samhälle.
lars.thulin@opulens.se
