Veckans vax: Sovjetisk flärd och fägring

Musik.
Collage: C Altgård / Opulens. (Skivfoto: Jesper Nordström)

VINYL. Jesper Nordström har den här veckan plockat fram två vinyler från det forna Sovjetimperiet och reflekterar över behovet av flärd och fägring i den gamla dikataturstaten.

Den här veckans vax ska handla om två skivor från Sovjetunionen. Två skivor som är resultatet av att man i Kreml pekat med hela handen och skapat orkestrar. Det är något av en politisk ironi att man i Sovjet var så noga med att förvalta sitt högkulturella arv från det Ryssland som fanns före revolutionen och där det verkligen hade glittrat av borgerlig överklasskultur.

När det gäller Tjajkovskijs årstidssvit  med stycken skrivna för varje månad ger vi oss dock ut på landsbygden i ett storslaget panorama och i dessa tider när allt skall ha klimatvinkling är det uppfriskande att vinterskildringen verkligen ger inre bilder av rimfrost, slädar och björnskinnspälsar. Något helt annat än det blaskiga gråväder som i skrivande stund råder här utanför.

Tjajkovskij blev offer för en framväxande nationalism och kritiserades för att vara allt för västorienterad i sin samtid, rätt så mind-boggling i mina ögon eftersom jag alltid sett honom som en närmast arketypiskt rysk tonsättare.

I akt och mening att främja det ryska grundades 1919 ”N P Osipovs statliga akademiska orkester” – ett av flera namn den fick. Kanske var de många namnbytena ett resultat av politisk intern turbulens.

Här är det i all fall ryskt för hela rubeln, det är balalajka med extra darr och smör och det tar man väl till sig i små portioner. Detta till skillnad från Tjajkovskijs verk som i sin dynamik och föränderliga karaktär lockar en att fortsätta med på ljudresan.

Lite ironiskt är i sammanhanget att förståsigpåare när det gäller folkmusik påvisar att det är folkmusik med en touch av klassiska arrangemang som orkestern haft som ledstjärna.

Men varför inte? Denna besatthet av äkthet och gränsdragningar som finns både på yttersta vänster- och högerkanten i det politiska spektrumet är en hämsko för förnyelse.

Sedan var det ju det här med behovet av flärd och fägring i kommunistdiktaturen. Tydligen drog dirigenten Evgenij Svetlanov till sig ovanligt stor kvinnlig publik, och för all del – han är väl inte direkt skadlig för näthinnan.

JESPER NORDSTRÖM
jesper.nordstrom@opulens.se

Jesper Nordström är kulturskribent med inriktning på litteratur och idéhistoria, med särskilt intresse för modern poesi och tysk prosa. Han har även gjort resereportage från Berlin och Köpenhamn med inriktning på arkitekturhistoria.

Det senaste från Musik

0 0kr