SKIVNYTT. Plötsligt händer det. Engelska The Corals överraskningsskiva är varmt analog och solvänlig nog att räcka hela sommaren. Polarprisade Angélique Kidjos nya blir dock alltför spretig att vinna Kangas gunst.
Analogt, soligt och härligt lojt
The Coral: ”388” (Run On/Modern Sky, LP/CD/CASS/DL)
Veckans överraskningsskiva är det trettonde studioalbumet från Merseyside-mästarna The Coral. Till att börja med fanns skivan endast i några få exemplar i utvalda brittiska skivbutiker av independentkaraktär. En kort stund, sedan var de puts väck.
Somliga av dessa blev högeligen överraskade, liksom deras kunder. Endast fysiska besök i de olika butikerna gav resultat, för vissa av dessa var så små att de inte är vana vid telefonsamtal och mejl om att posta paket till andra orter, ja kanske till och med utomlands. The Coral har idoga fans.
Soundet på ”388” är varmt analogt, soligt och härligt lojt (anspelar titeln på att den är inspelad på en Tascam 388 tro?), med tydliga blinkningar till gammal soul och Jamaicas rocksteady, reggae och dub. Från soulsidan ligger sånt som Baby Huey eller nutidens Durand Jones & The Indications nära till hands. Men The Coral lägger sig inte till med någon låtsas-patois eller andra attribut som stjälper ekan. Det låter fortfarande ändå lika engelskt. Melodikänskan och harmonierna finns kvar, och såklart dragen av psykedelisk pop.
Albumet påminner faktiskt mer om skådisen Martin Freemans favoriter, landsmännen The Bees, än om en gängse The Coral-skiva. Ett soldåsigt soundtrack till den stundande sommaren.
Ni är förvarnade: 388 är bestens nummer.
Vackert och fint, men spretigt
Angélique Kidjo: ”HOPE!!” (Parlophone/Warner Music, LP/CD/DL)
Polarprisvinnaren tillika Benins stora musikaliska stjärna återvänder med sitt första soloalbum sedan ”Mother Nature” för fem år sedan. Tyvärr är ”HOPE!!” ingen höjdare i min bok. Det är spretigt och ibland väl utslätat. En del spår förefaller flirta allt för mycket med hitlistorna. Annat är mer rotat i Västafrika och funkar bättre.
En lång radda gästartister från disparata musikstilar och av olika åldrar medverkar, och det låter ju inkluderande och fint. Men det blir också ofokuserat till slut när det västafrikanska varvas med inslag av gospel, R&B, soul, funk, jazz, latin, highlife, afrobeat och afropop.
Med det sagt är det fint att höra Chics gitarrist Nile Rodgers och brasilianska stjärnan IZA i den oemotståndligt fartiga låten ”Oraya”. Varför någon bjuder in PJ Morton från Maroon 5 förstår jag dock inte.
Skivan rymmer vidare tre samarbeten med hitproducenten, låtskrivaren och artisten Pharrell Williams. Andra gäster är Quavo (från nedlagda hip-hop-gruppen Migos), Ayra Starr, Davido, Florent Pagny, Diamond Platnumz, The Cavemen, Charlie Wilson, Dadju, Sheila Maurice-Grey och Soweto Gospel Choir.
Angélique Kidjo rundar av hela ”HOPE!!” med en filharmoniskt finklädd version av sitt paradnummer ”Malaïka” från 1990-talet, den här gången tillägnad hennes mor. Hela skivan är präglad av förlusten av henne, och ett sorgearbete som slutligen utmynnar i förtröstan om nytt hopp.
Vackert och fint är det, men vi får hoppas att Angélique Kidjo återfinner sitt musikaliska fokus till nästa album. I augusti fyller hon 65 år, och förhoppningsvis lurar inte pensioneringen runt hörnet. För inte nöjer Kidjo sig väl med att hemmet är prytt med fem Grammystatyetter och ett Polarpris?
info@opulens.se
