BÖCKER. Varje onsdag under sommaren tipsar Opulens litteraturkritiker om tre böcker att läsa under lediga dagar. I titlarna länkas till recensionerna i sin helhet.
[DISPLAY_ULTIMATE_PLUS]
Vit Maria av Hanna Krall
Översättning: Julian Birbrajer
Ersatz förlag
Romanens startpunkt (och smärtpunkt) är en skildring av hur ett polskt kristet par vägrar att ge en liten judisk flicka beskydd genom att bli hennes gudföräldrar, eftersom de då skulle behöva ljuga för Gud. Utifrån dessa två, som onekligen ser sig själva som goda kristna polacker, spinner Krall ett nät av människoöden. En stor del av boken består av torra redovisningar av människoliv som går att få fram ur ett arkiv, och av uppräkningar av de föremål människorna lämnat kvar. Effekten uppstår när en som läsare, efter att lite grann ha vaggats in uppräkningens monotoni, märker att denna nästan omärkligt gått över i en redovisning av döda och av hur mark och hus har bytt ägare.
Misslyckas igen, misslyckas bättre: Anteckningar om skräck och skrivande
Av John Ajvide Lindqvist
Ordfront förlag
John Ajvide Lindqvist går metodiskt igenom sitt författarskap bok för bok med början i Låt den rätte komma in och avslut med den senaste, X – den sista platsen. Hans resor från idéer till färdiga romaner är riktigt engagerande. Han berättar om hur hans karaktärer vuxit fram och resonerar om tempo och struktur i berättelsen, hur författaren kan fånga läsarens intresse för att sedan kosta på sig en långsammare sträcka där hen kan utveckla sina karaktärer. Och för de som liksom jag älskar skräckgenren i stort är det fängslande att ta del av Lindqvists tankar om vad som skrämmer oss, och följa honom i spåren av de myter som har påverkat hans berättelser. Det är ett fascinerande litterärt universum han bjuder in läsaren till.
Transit av Rachel Cusk
Översättning: Rebecca Alsberg
Albert Bonniers förlag
För att kunna uppskatta Cusk är det ett måste att acceptera premissen att alla, från vänner, till nya bekantskaper, ständigt håller långa, mer eller mindre skarpsinniga, och oftast ytterst välformulerade, monologer om sina liv och bevekelsegrunder så snart de inledande hälsningsfraserna är avklarade. Det är lite som nödvändigheten av att acceptera musikalens premiss att människor närsomhelst brister ut i sång. Går läsaren med på förekomsten av dessa återkommande monologer är det dock lätt att njuta av Rachel Cusks underfundiga reflektioner och skarpa, eleganta prosa. Och även om författaren lägger många vassa och intelligenta iakttagelser i romanpersonernas munnar är hennes blick samtidigt obarmhärtig i sin lågmälda ironi när den riktas mot människors pretentioner och självbedrägerier
anna.remmets@opulens.se
