LYRIK. ”’Dikter i urval’ är en riktigt bra samling av Nicko Smiths allra bästa dikter, som verkligen speglar hans utveckling som poet,” skriver Thomas Almqvist.
Dikter i urval av Nicko Smith
Fri Press
Efter sju diktsamlingar på eget förlag kommer Nicko Smith äntligen ut på ett etablerat förlag med ”Dikter i urval”, där dikterna hämtats från just de sju tidigare böckerna.
Nicko Smith föddes i Stockholm 1974, men växte upp i Norrland och bor idag i Vasa på den finska västkusten.
Förutom att Nicko Smith skriver dikter driver han också sedan fem år tillbaka poesibloggen ”Nicko poet.com – mer poesi till folket”, där han intervjuar andra poeter, förläggare och översättare och där han även tycker till om andra poeters författarskap.
Jag har följt den och även Nickos egen utveckling som poet från ganska nära håll ända sedan han debuterade med ”Hki rött” 2017 och fram t.o.m. ”Brändö i mitt hjärta”, som kom ut tidigare i år.
Man kan beskriva ”Dikter i urval” som ett slags resa, där han utforskar delar av vår verklighet och på något sätt hittar hem med just ”Brändö i mitt hjärta”, hans bästa diktsamling hittills. De dikter som är med i urvalet är hans favoritdikter från de sju tidigare diktsamlingarna.
Mörk och dyster verklighet
I ”Hki rött” gav han oss inte mycket hopp som människor utan vi fick skärvor av en mörk och dyster verklighet, där han:
”Kräktes upp en dikt
om evighetsblinkande omloppsbanor
på den gnistrande isen
inuti livets frånvarande blick”
Eller i ”Bipolära skeppsbrott i Österbotten” (2018), där han fortsatte att bryta mot det borgerliga samhällets alla konventioner, där klassperspektivet också blev ett självklart inslag i hans dikter. Hans direkta och mycket konkreta dikter talade från början direkt till mig utan att behöva ta omvägen via ett komplicerat bildspråk. Ändå är tonläget i ”Bipolära skeppsbrott i Österbotten” på något sätt lite mjukare:
”Vaknar upp
tillsammans med gryningen
över Kristinestad
Mina händers sommar
applåderar
vinden fri”
Efter utanförskapet, ångesten och fattigdomen i ett kylslaget Helsingfors hade han flyttat till Österbotten och Vasa, där han försökte göra god lyrik av sin nyfunna tro.
Språket är fortfarande väldigt direkt och vi får ett naket och självutlämnande porträtt av en människa som sökt och äntligen funnit det hon sökte. Den tragiska livskänslan hos Nicko Smith var trots det fortfarande en utanförkänsla.
Öppen och ärlig
I ”Evighetsnära” (2018) byttes dystopin, ångesten och det maniska sökandet ut mot en tro att luta sig mot och Guds nåd, men i ”Tvivel” (2019) har tvivlet kommit tillbaka. Det har aldrig funnits något storstilat eller ens djupsinnigt i Nicko Smiths dikter, då tydligheten hela tiden varit det viktigaste för honom. För mig har han alltid varit en mycket öppen och ärlig poet.
I ”Rollatorgnissel under den järnblå solen” (2020) återupprättar han med de gamlas hjälp minnet av själens glans och gör det osynliga synligt och tydligt igen.
Tidigare har Nicko Smith mest skrivit om sig själv men här skriver han om andra människor, vilket känns som en utveckling åt rätt håll. Jag har ibland kritiserat honom för att vara en ganska ojämn poet. En del dikter känns bara naiva och faller platt till marken, medan andra är riktiga fullträffar, där han lyckats bygga upp en känsla av medmänsklighet, omtanke och till och med skönhet. Han skriver om de ”bäst-före-märkta” människorna från en förbrukad tid:
”En ny dag
som alla andra dagar
Alzheimereldar flammar upp
minnets nedsläckta korridorer.”
Heavy metal
I ”Järnjungfrupoesi” (2020) minns han en tid då han var besatt av det brittiska heavy metal-bandet Iron Maiden. Det var ju rockmusiken som en gång ledde honom fram till lyriken:
”Det här är inte poesi
Det här är ett kärleksbrev
till musiken
som öppnade mina ögon
för dramatiken inuti lyriken”
Poeten hittar hem
Och hela dikturvalet avslutas med några dikter ur ”Brändö i mitt hjärta”, som kom ut i januari år och som är Nicko Smiths allra bästa diktsamling hittills. Han har äntligen hittat hem, även om ångesten fortfarande finns där.
Nicko Smith fick diagnosen bipolär redan som mycket ung och har hela tiden försökt analysera och förstå de manodepressiva dragen hos sig själv och har mer eller mindre framgångsrikt försökt bekämpa dem med poesins verktyg.
Här finns fortfarande en känsla av utanförskap, men det djupa mörkret från tidigare diktsamlingar har bytts ut mot mera ljus och glädje den här gången.
”Dikter i urval” är en riktigt bra samling av Nicko Smiths allra bästa dikter, som verkligen speglar hans utveckling som poet. Han var en bra poet redan i ”Hki rött” men är en mycket bättre poet i ”Brändö i mitt hjärta”. Det ska bli mycket intressant att följa hans fortsatta utveckling.
thomas@opulensforlag.se
